Från Amerika ingår den vigtiga underrättelsen, att nordgeneralen Grant till sin regering inrapporterat, det sydtrupperna utrymt Vicksburg: huruvida nordtrupperna derföre besatt platsen, nämnes icke. Nordstaternas regering har förbjudit uttörseln af hästar, muläsnor och krigsmateriel. 6 Senare Post. Valrörelsen i Frankrike tränger nästan allt annat i bakgrunden, och detta med så mycket mera skäl som den utrikes politikens närmaste fas sannolikt kommer att i mycket bero af, huru Frankrikes inre förhållanden gestalta sig. D. 27 Maj var ministerråd i Tuilerierna. Valfrågan utgjorde förnämsta föremålet för debatterna. En del af ministrarne tyckes vara mycket oroliga öfver utgången. Persigny skall hafva uttalat sig mycket häftigt emot Thiers Kejsaren var tyst som vanligt. Det var å terigen tal om utfärdandet at ett kejserligt manisest. Något bestämdt förljudes icke der om. Stor tvedrägt råder ännu alltjemt inom oppositionen. Barthelemy St. Hilaires kandidatur i Versailles tyckes hafva stor utsigt till framgång. Regeringen faller den ej behaglig. Denne s. d. professor vid Colläge de France är en af de professorer, som vägrade afgifva eden och nedlade sina befattningar. Kejsaren hade då erbjudit honom att utan eden få behålla sin professorsplats, med den berömde lärde vägrade. Pariserbörsen är nedtryckt, mycket derföre att mera än ett nederlag törestår regeringen i Lyon, Bordeaux, Marseille och Havre. Dock befarar man icke något slags majoritet åt antibonaparterne. Preussens regering är i färd med att samla materialier till en stor process, som skall anläggas mot en massa af dess polska undersåtor, emedan de deltagit i sina landsmänfrihetskamp. Bland dem, mot hvilka åtal anbefallts siunas flere deputerade, och för två utaf dem har kammarens tillåtelse erhållits. Anklagelsen lyder på högförräderi. Det polska upproret, så räsonnerar neml. preussiska regeringen, går ut på återupprättandet af Polea med 1772 års gränser, och ville således berötva Preussen flera provinser; men deltagandet i sådana försök är högförräderi. De angående Polen ingångna underrättelserna äro at allt annat än gynsam natur. Dock förskrifva de sig trån rysk källa, hvar före de sannolikt tåla modifikation. Petersburg d. 28 maj: Ryktet om utbrott af eu unpror i Smolensk och trakten förklaras at regeringen för ogrundadt. Warschan d. 27 maj: En afdelning ryska trupper, hvilken såsom betäckning af fångar och rekryter lemnat Lublin, angreps den 25 d:s vid middagstiden i närheten af Wionzowno al en 600 man stark trupp under Jankowski. UInsurgentorna bletvo tillbakaslagna och förföljda med stor förlust. Omkring kl. 5 e. m. angreps, slogs och sprängdes insurgemtruppen at ett från Minsk afsändt detaehement. Insurgenterna förlorade mer än 60 döda, 39 fångar, många vapen och hela sin packning. Limberg d. 28 maj: De i Volhynien befintliga insurgenterna hafva alldeles sprängts at militär och bönder. Chekowski har slagits och tillfångatagits vid Slawuta i Wolhynien, och hans läger plundrats med böndernas tillhjelp. Aven annorstädes ställa sig bönderna på ryssarnes sida; de uppfänga och spränga insurgenter, och i Podolien, der man är sysselsatt med att af dem bilda en landstorm, hafva de uti flera distrikter förklarat, att de icke behöfva konsigneras, emedan de alla skulle kämpa mot upproret. Det är derföre möjligt, att ryska regerin gen lyckats uppvigla bönderna mot de öfriga klas serna -— förfärande scener skola bli följden — och Europa sitter lugnt i vassen och skär pi por. Snart äro diplomatiens verksamhetsda gar ute, och dess egen långsamhet har för anledt dess vanmakt. Ryska regeringen har nu indelat Polen i militärkretsar, för att styras — men nationalregeringen omintetgör dess mått och steg, och är sjell nästan mäktigare än den ryska. Underrättelserna äro i öfrigt så virriga, att man ingalunda vet, hvad man skall tro. Från New-Fork skrikves under d. 16:de maj, att man der väntar förändring i ministeren och armekommandot, dock tvitflar man om att Hooker skall bli afsatt. — Örverbefälhatfvaren Halleck har vägrat Sigel kommando. — Sydgeneralen Lee säges, enligt ryktet, rufva ötver planen att gå oflensivt tillväga. Sydgeneralen Stonewallr Jackson, som den 3 maj afled af sina sår, var blott 38 år gammal. Det råder ej mera än en mening om, att han var den största militära talung, som uppstått under amerikanska kriget, och fiender gitva honom det erkännande, att syduupperna genom hans förlust lidit mera än om en hel division fallit i fiendens händer, Hans död beklagas dubbelt, emedan den under ett ögonblicks förvirring fororsakats af tvenne kulor från hans eget folk, at hvilket — 3