hvarefter regeringen helt lugn förklarar, att hon vill närmare ötverväga den, huru de oafgjorda finanslagarne skola bringas till stånd. Det är således ett öppet författningsbrott. Det vill dock tyckas som att de mer än lofligt slafviska prenssarne skulle vara hugade, att åter hängitva sig åt illusioner, hvilka de på intet sätt äro berättigade att hysa. De antaga nemligen för gifvet, ait eftersom budgeten ej bestämts måste snart en ny landtdag inkallas — men Bismarck har ju öppet förklarat, att regeringen tänker styra landet i värsta fall utan budget. Det gäller här, om man ej är förblindad, att se frågan öppet an: Preussens konstitution sönderritven eller icke; absolutisim eller ... vi vilja ej utsäga ordet, men det kan underförstås af en och hvar. De utländska tidningarne meddela nu närmare angående händelserna d. 27 maj: Läktarne voro besatta; likaså diplomaternas loge. Presidenten Grabow uppläste konungens svarsskrifvelse, som är af hufvudsakligen denna lydelse: Jag har erhållit deputerade kammarens adress af d. 22 maj. . Om besvarandet af mitt bådskap af den 20 maj blott såsom inledning tillagts den redan under förhandling varande adressen, så står detta förfarande ej i öfverensstämmelse med de förut och nu upprepade försäkringarne om vördnadsfulla tänkesätt emot mig. En bekräftelse af dessa tänkesätt kan jag icke finna i den af kammaren uttalade förutsättningen, att kammarens afsigter och landets önskningar icke blifvit sanningsenligt för mig föredragna. Deputerade kammaren borde veta, att landets belägenhet är mig väl bekant, att Preussens konungar lefva i och med sitt folk och att de hafva ett klart öga och ett varmt hjerta för landets sanna behof. Jag var noggrannt och sanningsenligt underrättad äfven om förloppet inom pleno d. t1 maj. Inlemnandet af den stenografiska berättelsen derom hade derföre icke behöfts. Det faktum står fast, att presidenten ej allenast afbrutit en af mina ministrar och bjudit honom tiga, utan äfven genom plenums ajournerande genast beröfvat honom det åter erhållna ordet. At denna handling kunde ej gifvas någon annan tydning, än att det varit fråga om ett användande af presidentens disciplinarmyndighet. Äfven adressen kringgår denna punkt. Ministrarne äro naturligtvis icke underkastade disciplinarmyndigheten. Påståendet, att ministrarne tillintetgjort ändamålet med sessionen, är grundlöst. Kammaren har genom adressen afskurit hoppet om gemensam samverkan. Ministrarne bära ej ansvaret för att budgeten icke diskuterats. Påståendet, att ministrarne hysa författningsvidriga grundsatser, är ohållbart; ej ens något försök till bevisning har gjorts. Kammarens hållning i de utrikes angelägenheterna har djupt bedröfvat mig. Några deputerade hafva glömt ända derhän, att hota med undandragande af för ett krig behöfliga medel. Preussen står icke mera isoleradt, än andra makter. Det är ett oberättigadt försök, att utvidga kretsen för hnsets författningsenliga rättigheter. Emot sådanna försök vill jag allvarligt uppträda, för att npprätthålla kronans makt oförminskad och icke låta maktens tyngdpunkt rubbas. Önskan af ett ministerombyte afser att bereda kammaren välde öfver allt. Ministrarne hafva mitt förtroende, deras handlingssätt mitt bifall. Jag tackar dem för det de motträdt kammarens författningsstridiga försök till maktutvidgning. Något resultat kan icke mera väntas af denna session. Svarsskrifvelsen framkallade en stunds tystnad, hvarefter deputeraden v. Hoverbeck konstaterade att skrifvelsen saknade kontrasignation, hvarföre den icke kunde bli föremål för någon vidare förhandling. Ministern grefve Eulenburg, uppläste derpå ett k. bådskap, som förkunnade, att landtdagens session skulle afslutas kl. 2. Vid fastställd tid samlades åter landtdagens medlemmar på angitvet ställe. Ninisterpresidenten Bismarck uppläste nu ett k. bådskab, genom hvilket sessionen förklarades at slutad. Det heter deri, att deputerade kammaren bl. a. genom sin adress af den 29 januari trädt i skarp motsats till regeringen. CGenom sina förhandlingar om utrikespolitiken hade den sökt att förlama regeringens verksamhet. Den hade framkallat bekymmer för faror utifrån och för krigiska förvecklingar, och hade i den sista adressen öfver hufvud nekat regeringen hvarje medverkan. Det är derföre nödvändigt, att afsluta förhandlingarne. Regeringen förbehåller sig att närmare bestämma, på hvad sätt de oasgjorda finanslagarne skola bestämmas, och hoppas, att det en gång skall lyckas henne, att bli ense med landets representation. Berättelserna från Polen äro förvirrade. De ryska uppgifterna förmena, att de upproriska i vothynion, 2 och Ukraine (hiew, redan nästan i grund sprängts, oc h att bönderna taga parti tör regeringen. Krakantidningen Czus deremot säger, att ryska regormgens plan att orgunisera ett bonduppror mot resningen i nämnda provinser misslyckats, och att det blott i distrikten Wasilkow och Zytomir funnit några offer, hvaremot bönderna i de andra 13 distrikten anslutit sig till resvingen. De insurgerade hafva stor brist på vapen, de flesta friskarorna äro blott beväpnade med liar och pikar, deras antal örverstiger dock redan 15,000 man. Uti Volhynien stå de starkaste sriskurorna i distrikten Årrucz och Zwiahel. Vid Lubar och på många andra ställen operera mindre skaror. I Ukraine stå polska iuidelningar i kretsarne Radomejil. Skwira, Berdgerow och vid Machuowka. Den senare har d. 15 och 16 Maj saktat mot ryssarne vid Samporodet. nära Machuowka; striden var