Göteborgsposten – 1 juni 1863, sida 1

varchefer. Men nog är det dock förargligt för de grekiska herrarne att ha gjort den långa färden till det hyperboreiska landet förgätves, och så på köpet ha utgjort en skotttafla för de köpenhamnska qvickhulvudena. Visserligen ha de blifvit undfägnade vid både storbofvet och småbofven, fått samtala en camarade med den toujouraste af alla Europas regenter och bekika det tunga konungaämne. som resan närmast gällde. Men dessa resultater af densamma voro dock alltför små, och hela ambassaden torde se litet flat ut, när den landar vid Pireus och skall aflägga räkning för den utgång dess långresa haft. I synnerhet torde gubben Kanaris framdeles betänka sig tvenne gånger, innan han låter skicka sig som en narr bort att bjuda ut en krona, som råkat i en sådan misskredit, att ingen presentabel prins vill ha den. Å andra sidan kan det sägas att prins Wilhelms hesitation var fullkomligt berättigad af de demonstrationer, som antiwilhelmisterne eller antigeorgisterne, om man så vill, arrangerade i Athen, medan deputationen i höpenhamn målade folkets stämning i rosenfärg för att encouragera den utvalde konungen och lugna hans ömma föräldrars farhågor. Och då dertill kom att för detta majestätet Otto icke ville erkänna att han var för detta, och att andra vilkor, som uppställts för betryggande af den unge gläcksburgarens framtid ej blifvit uppfyllda, så är det ju ej så mycket underligt om ett afslag blir resultatet af hesitationen. Prins Napoleon och prinsessan Clothilde äro stadda på lustfärd i Egypten och beresa ej blott Nilen utan äfven öknen, tack vare deras omtänksamme värds artiga inventioner; de lefva på dennes bekostnad splendidare än troligen någon af faraonerne lefvat på sina undersåtares, om också ej så briljant som deras romerska excellenser Cesar och Antonius, då de successivt: njöto af hennes majestät Kleopatras gästfrihet i samma vidtberömda Egypti land. Said Paschas artighet har gått ända derhän att han insläppt — vil icke prins Napoleon sjelf, men dock hans gemål i sin egen seralj, för att låta henne formera bekantskap med hans gemåler. Detta är måhända det pikantaste af hela sejouren. Tänkom oss blott Viktor Emanuels dotter bland det egyptiska harems skönheter — bland denna skara qvinliga fångar, som det mahomedanska ödet — som Allah sjelf dömt att spela hourier i Egyptens beherrskares jordiska paradis! Det är tör öfrigt eget nog att ej vicekonungen fruktat att ett sådant besök kan alstra farliga frihetstendenser hos de sagra österländskorna. Iuru afundsvärd måste de ej finna den franska sultanans ställning, då hon långtifrån att vara inspärrad inom höga murar under väktares stränga uppsigt får fara verlden omkring, om det lyster henne, uppvaktad af en ridderlig make! Huru trångt måste ej dutslaget vid jemförelsen förekomma de arma vingklippta dufvorna. Medan konungen af Italien vidtager genomgripande åtgärder för att göra slut på banditväsendet i sina sydliga provinser, arbevar exmajestätet Frans II af alla kratter på att gifva detsamma den möjligaste utsträckning. Länge har han varit osams med sir farbror grelven at Aquila, men nu ha de begge fränderna försonat sig at statsskäl. På förSoningen har omedelbart följt gretvens utnämning af Bomwa junior till anförare för sumtliga rötvareband i södra Italien, eller som det heter i den bombaska eller bombastiska stilen, till högste betälhafvare öfver den legitima krigsmakten i konungariket Neapel. Den nye banditgeneralen har haft audiens hos den he— — — lig till alling annat än att fakta och släss. IIall