Göteborgsposten – 30 maj 1863, sida 2

erlängtas, till största delen har sin orsak i lufens större fuktighet och denna åter uti vattnets och växternas utdunstning. Om vi nu också icke hafva åstadkommandet af en förökad vattnets utlunstning synnerligen i vår makt, så låter det sig dock göra att till vår nytta frambringa en betydligt stegrad växt-utdunstning, såsom en la till vår helsa. Och detta sker helt enkelt derigenom att vi skaffa oss friska bladrika kammar-växter. Växternas utdunstning är högst betydlig; stora löfträd kunna på en dag afdunsta ett ämbar vatten, men kammar-växter afdunsta i förhållande till sin storlek ännu mer, såsom man kan sluta af den mängd vatten man måste gifva dem, om de icke skola vissna. Blott man icke väljer mycket starkt luktande blommor, hvilket väl knappast år att befara vfter som blott få växter blomma om vintern, så har man vent af ingen skada att frukta, utan kan tvärtom för sin helsa vänta sig ett fördelaktigt inflytande, bvilket blir så mycket större, som dessutom de gröna växtdelarne genom afsöndrandet af syret under solljusets inverkan förbättra luften och gifva oss samma kansla af välbehag, som vi isynnerhet i skogar pläga erfara. Att ofvanstående anvisning bör ega anspråk på en allmännare uppmärksamhet, det visar sig nogsamt vid många tillfällen och omständigheter i lifvet. Den som i verkstaden, i skolan, på embetsrummet drager sig alltför mycket undan från växternas sällskap, pliktar merändels derför genom förlusten af sin helsa. Den som deremot tillbringar större delen af sitt hf bland friska växter, såsom landtmannen, jägaren, trädgårdsmästaren, honom välsignar naturen för det mesta med helsa, munterhet och lefnadsfriskhet. Den som ej är i tillfalle att ega en trädgård, den bör således åtminstone skaffa sig utt blomsterbord i sina rum. Halmstads-bladet har bland andra annonser äfven följande tillkännagifvande: Jag vill underrätta er mina fordna sällskapsdamer att det bekanta namnet Du, som så allmänt brukas i den lilla staden Halmstad, är af mig alldeles obekant, ty jag bär det hedervärda namnet jumfru Johanna Christina Svänsson. Framtiden får utvisa det. Vid en af dei dessa dagar i stadens folkskolor pågående examina frågade läraren en gosse: Hvad är ordet ägg för slags nomen? — Nomen substantivum, svarade gossen. — Nå, hvad är det för kön? — Det vet jag icke, sade lärjungen förbluffad. Jag menar är det maskulinum, femininum eller neutrum? förklarade läraren. — Det kan jag icke säga, förrän ägget blifvit utkläkt, försäkrade gossen lugnt. Lätt arrangement. Grekerna vilja med all gewalt ha sig en kung, och preussarne ha en sådan som de ingenting hellre önska, än att bli utaf med. Kunde man nu icke skicka kung Wilhelm från Berlin till Athen? På detta sätt skulle ju båda nationerna få sin vilja fram. Grekland skulle få en konung med äkta, oförfalskad legitimitet (en lyxartikel, som gunås med hvarje dag blir allt mera sällsynt), och Preussen skulle slippa den belamring som, om den längre får ligga och trycka på folket, lätt kan åstadkomma en katastrof. Genom ofvannämnda arrangement kan dock detta förebyggas, och dessutom bör man ej försumma det så sällan inträffande fallet att två folk kunna realisera hvarandras önskningar på ett så lätt sätt. Ilederspresent. Hr v. Bismarck emottog bäromdagen en skrifvelse från Warschaus skarprärtare kommission, åtföljd af en koustfärdigt arbetad trälada, i hvilken låg ett präktigt rep, hvartill emottagaren, enligt undorrättelse i skrifvelsen, var domd. Repet var i båda ändarne prydt med svart-hvita silkestofsar.