Göteborgsposten – 29 maj 1863, sida 2

utlåtande tillstyrkt, att Stadsfullmäktige skulle till K. M:t ingå med begäran, att tillsvidare eller under vissa år uppbära vägpenningar af alla lastade vagnar och kärror, hvilka befara stadens nyomlagda vägar och ej äro försedda med 4 tums breda hjulskenor. Det npplystes, att stadens vägunderhåll nadskostnad under förra året uppgått till en summa af omkring 44000 rdr, deraf södra fandsviigen slukat broderparten och vägen från Johanneberg till Getebergsled särskildt 15,000 rdr. Detta förslag blef dock af Stadsfullmäktige afslaget. Elfte frågan, angående af vice pastorn E. Wiuberg gjord ansökan om höjande från 150 rdr till 300 rdr af hans arvode såsom predikant vid stadens kurhus, afslogs och i sammanhang äfven dermed hans ansökan om anskaflandet af en prestkappa. Toltte frågan bestod af en ansökan från enkan Viotti om öfverlåtelse till henne af stadens rätt till Danaarf efter hennes aflidne man. Äfven denna begäran afslogs; men på förslag af hr Cavalli beslöto Stadsfullmäktige, att enkan Viotti skall, från den tid stadens andel i arfvet inflyter i stadskassan, få under sin återstående lifstid uppbära årliga räntan derå. De på föredragningslistan upptagna ärenden voro nu genomgångna, hvarefter följande nya företogos till behandling: Chefen för stadens brandkår, hr A. G. Hallgren, hade anhållit om plats, för branduppsyningsmännens och brandtdrängarnes öfning och undervisning i sprutornas hopsättning och behandling, å gården till stadshuset genom undanrödjandet af ett der befintligt uthus. Arendet bordlades. Egaren till landeriet Ånäs, hr Åkermark, hade inkommit med begäran att få indela bemälde landeri å hela sträckan mellan Nyfikeliden och jernvägen i tomtplatser. Bordlades. Från Landshöfdingeembetet hade ingått skrifvelse, att bemälde myndighet ej kunnat meddela fastställelse å Stadsfullmäktiges he slut om en interimsstadga för ordningens upprätthällande å revieret intill dess den nya hamnordningen blir utarbetad och f fastställd. Embetet hade nemligen ansett, att skatt och tunga lades på de trafikerande genom en i interimsstadgan införd paragraf, att hvarje ankommande skeppare skulle tillösa sig ett exemplar af hamnreglementet. Stadsfullmäktige beslöto i anledning häraf, att icke anföra besvär mot landshötdingeembetets beslut, utan att i stället ändra bemälde paragraf i likhet med bestämmelsen härom i det för Stockholms stad af K. M:t år 1856 fastställda hamnreglemente. Hr Hedlund väckte förslag, att Brunnsparkens grusiga mark måtte underkastas en högst behöflig förbättring. Sedan detta ärende blifvit remitteradt till Drätselkommissionen, åtskildes hrr Stadsfullmäktige kl. straxt efter 9 e. m. Frihet eller reaktion. Vi anse oss kunna begagna dessa ord äfven här, då det är fråga om rikets ständers behandling af våra tullförhållandan. Ådeln har, ehuru blott med en rösts öfvervigt, följt bondeståndets alldeles icke efterföljansvärda föredöme och beslutat tull äfven å landtmannaprodukter. Det är reaktionen i varuomsättningens förhällanden, som så till vida vetat, att åter Iskaffa sig fram. Detta beslut, hvars abderitism en hvar måste inse, som ej har omdömet förvilladt af de egna intressena, är naturligtvis framkalladt af den omständigheten, satt de till en fjerdedel i representationen beslutande ädlingarne sjelfva, eller deras fränder, äro jordegande. Kan man väl få se ett mera eklatant bevis på, att vår fyrdelade representation är en absurditet, i hvilken alltför ofta de egna fördelarne äro i föroch det allmännas bästa i bakgrunden? — Vi ställa derföre obetingadt adelns beslut bredvid bondeståndets i denna fråga bland de olyckliga. Lyckligtvis stå, genom presteoch borgareståndens bibehållande af tullfrihet å landtmannaprodukter. jemvål ost, två stånd mot två. Hvad angår den af bevillningsutskottet föreslagna tullfriheten å en del småartiklar, hade det visserligen varit önskligt att den blifvit bifallen, i stället för törkastad, såsom nu skett, men då vi vid nästa riksdag ha att vänta ett genomgripande tullförslag i fri riktning, blir