Göteborgsposten – 29 maj 1863, sida 2

destal. Från Utlandet. Ändtligen tyckes i den polska frågan diplomatien åter befinna sig i stadiet att taga ett ytterligare steg. Det vill synas som att vi hatva Frankrike att tacka för denna lifaktighet. Dess utrikesminister Drouyn de Lhuys har nemligen, stödd på antagandet att makterna ej kunde betrakta Rysslands senaste svarsnoter såsom tillfredsställande, uppmanat till ett nytt diplomatiskt fälttåg mot Peteraburg, samt för detta ändamål begärt att Österrike och England skulle hvardera uppställa sitt förslag till törsoning mellan Ryssland och Polen. De båda nämnda makterna hafva, såvidt man får döma af samstämmande uppgifter från en mängd olika håll, äfven efterkommit denna uppmaning, samt formulerat sina förslag. Österrikes går ut på att begära: 1) verklig amnesti, 2) nationalrepresentation efter mönster at galiziska landtdagen, 3) administrativ sjeltstyrelse, 4) fullständig religionsfrihet, 5) polska språkets begagnande i officiela handlingar. — Englands förslag betonar isynnerhet önskligheten af ett vapenstillestånd mellan Ryssland och Polen: 1) vapenhvila för ett år. 2) de polska fästningarne occuperas under tiden af ryska trupper; 3) polsk förvaltning införes omedelbart; 4) ingen får häktas eller dömas för delaktighet i resningen. — Af dessa förslag har nu Drouyn de Lhuys lagt Österrikes till grund tör underhandlingarne, men äfven gifvit det engelska en mera diplomatisk form, väl vetande att Ryssland ej skall, lika litet som Polen, ingå på ett dylikt stillestånd — och sammanknutit dessa båda med ett enkelt men vida längre gående eget bidrag, nemligen att den slutliga öfverenskommelsen och lösningen af polska frågan skall garanteras af alla Europas stater. Detta program har, i förening med en lång depesch, redan för mera än åtta dagar sedan afgått till London och Wien, under uttalande af den önskan, att det må afgifvas i identiska noter af alla tre makterna. England synes hafva gått in på förslaget, men Osterrike tvekar, om det icke alldeles vägrat. Det är utan tvifvel Frankrikes tillägg, hvilket ovedersägligen innebär en kongress, som tramkallat Österrikes tvekan; derjemte anses Osterrike icke vilja riskera konseqvenserna af ett kollektivt uppträdande, hvilket kan, i händelse Rysslands svar blir vägrande, leda till ett krig, som Österrike då ej kan undandraga sig. Detta lands politik förnekar ej sina traditioner, men också kommer ansvaret tör dess falska köld att stå det dyrt, ty hvart bändelserna luta, det står klart för alla och det ifrigt rustande Ryssland vet det äfven mer än väl. I allt detta skördar Preussen sin välförtjenta lön. Skulle makterna kunna enas om ett identiskt uppträdande, så vore de dubbelt intresserade at att beröfva Ryssland den sista utsigten till ett preussiskt understöd, och de skulle kategoriskt fråga om den ryskt preus siska konventionen existerar eller icke. Preussens svar skulle kunna framkalla ett fullständigt europeiskt krig. Den oficiösa wienertidningen GeneralCorrespondenz innehåller en intressant öfverssigt af resningeni Volhynien och Podolien samt dess organisering. Alldenstund vigtiga händelser här sannolikt icke skola uteblifva, hvilka kunna bli af ingripande art, meddela vi shär denna öfversigt, tillrådande läsaren att slägga kartan framför sig: I Volhynien stå först flera insurgentkärer i gränsvinkeln mellan Kongress-Polen och Galizien (ZolkiewI kretsen), en i trakten af Poryck, hvilken redan utkämpat en fäktning vid Lachowey (V.S.V. om Zaslawl), och en vid eller i Miljatyn. Der kommenderar Wisniowski. Längre norrut drog en kår mot Wlodzimirz (på kartan Wladimir-Wolynskij, S.0. om Lublin), en ej obetydlig stad och korsvägspunkt, och har säkerligen redan besatt staden, emedan ingen rysk militär fanns derstädes. Ännu mera mot norr stå insurgenter under Kurzma i och omkring Ljuboml, nära Bugfloden, hvilka uppenbarligen hafva ordre, att upprätthålla förbindelsen med Kongress-Polen; äfven der korsa sig några vägar till det inre af landet. Men till sin förnämsta vapenplats hafva de dervarande insurgenterna valt staden Kowel vid floden Duria, vid gränsen till Prypecs och dess bifloders kärrtrakt i det volhyniska Polesien; insurgenterna skola der hafva inemot f 3,000 man. Deremot bibehålla sig ryssarne i Uscilug, hvarest den till vägen från Wlodzimirz mot Lublin hörande öfvergången öfver Bug finnes och hvarifrån de på andra sidan om Bug närmast stå i förbindelse med Hrubieszow i guvernementet Lublin. Längre åt sydost stå insurgenter i Gorochow och Druzkopol, nära q galiziska gränsen. Vid den senare staden skola de äfven redan ha bestått en lycklig fäktning. Enligt en uppgift skulle den i Gorochow stående kåren vara densamma, som förut stod i Poryck (Porjetzk?), och i så fall torde densamma sannolikt hafva tagit vägen öfver Miljatyn; men en annan berättelse säger, att detta är tvenne olika insurgentkårer. Mera åt syd, , r ost, men alltjemt nära galiziska gränsen, stå insurgenter i trakten af Dubno Kremenez. Då de senare hotade Radziwillow, skall dervarande ryska garnison hafva dragit sig till Dubno, för att stärka garnisonen i denna för öfvergången öfver floden Ikwa ej ovigtiga och vid en chausse liggande stad. Ryssarnes förnämsta vapenplats i denna trakt är likväl staden Luzk vid floden Styr, genom chausser förbunden med DubÄT ot iUi 1