Från Utlandet. Fastän den europeiska diplomatien i polka frågan ingalunda företer en ljusvarm anslick, tillfölje af den stela och kalla orörliglet, eller rättare sengång, som utmärker den, orde man dock vara nödsakad. att åt densamma egna någon uppmärksamhet, alldenstund det väl är högst osannolikt, att denna odrägliga hållning skall ännu längre kunna akttagas. Kölnische Zeitung meddelar i letta afseende ett intressant bref från Petersburg, af d. 17 maj, angående Ryssland och le öfriga makterna. Detsamma är af töljande lydelse: Meddelanden utaf en af de mest framstående medlemmarne inom här i Petersburg befintliga diplomatiska kår sätta mig i stånd, utt förklara er ryska regeringens ögonblickliga ståndpunkt i afseende på den polska fråsans lösning. De noter, genom hvilka Ryssdand besvarat de trenne diplomatiskt intervenerande makterna, innehölio det principiela örsvaret at hvad Ryssland anser för sin rätt. Härvarande regering känner emellertid för väl Frankrikes eventuela afsigter och Englands arligt passiva roll, för att vilja bli stående vid en teoretisk förklaring af rättstrågan. Vurst Gortschakoff har derföre, tagande kon3ressideen till bakgrund, uttalat sig inför engelske gesandten, lord Napier, på ungefär böljande sätt: England erkänner, att Kyssand är i rättmätig besittning af Polen, men år 1815 under vissa fördragsmessigt fastställda vilkor erhållit storhertigdömet Warschau som konungarike. I hänsyn till besittningslrägan äro vi således eniga, och endast fördragens uttolkning skiljer oss. Det finnes under sådana omständigheter ett helt naturligt högsta tribunal, neml. en kongress af samtlige undertecknarne al wienerfördragen. Blir det tråga om en kongress, är Ryssland derföre villig att biträda den. Förliden lördag, d. 16:de, hade furst Gortschakoff ett dylikt samtal med franske gesandten, hertigen af Montebello. Han förklarade, att Ryssland vill deltaga i kongressen och blott uppställer ett vilkor, nemligen det att Rysslands rättmätiga besittning af Poicke kommer i fråga. Fursten hade vid detta lillsälle så mycket mera skäl, att framställa för Frankrike detta första vilkor, som i ryska utrikesministerns diplomatiska brefvexling finnas de otvetydigaste bevis af, att Frankrike ännu alltjemt estersträfvar Polens fullständiga skiljande trån Ryssland och tillochmed i afscende på idåen om en dynastisk union emellan båda länderna hyser den baktanken, att senare revolutionära händelser i Polen skola tördrifva den ryska dynastien. Det sista engelska förslaget. som tillrådde ett års vapenstillestånd, har här knappast ansetts med allvar. Deremot är ryska regeringen fullkomligt ötvertygad om att Österrike ej går ett steg längre, än till ett nyss hit anländt tele