med ett tal, hvari han på ett vackert och värdigt sätt erinrade om festens betydelse. På ett gilvet tecken föll täckelset och det lvekade porträttet framstod för allas blickar. Efter afsjungandet al några för tillfället författade versar tog ötverstelöjtnanten åter till ordet, påminnande om, att denna bild borde för närvarande och blitvande kamrater tjena som ett kärl minne at den vördade förmannen. Ölverste Munck tackade på sitt öppna och tilltalande sätt för detta bevis af tillgitvenhet och kärlek. Talet gjorde ett djupt intryck, som, om möjligt ökades, då ötversten vill alla de närvarande utdelade sitt totograsfiporträtt. Till slut slöto sig officerare, underofsieerare och manskap kring chefen, hvilken uttalade några vackra och hjertliga ord lör konung och fosterland. — Det uppsatta porträttet är måladt af prof Troili i Stockholm.