slut — pågick i Oregon emellan kolonisterna och infödingarne. Många trupper och ändå flera emigranter, hade blifvit dödade af indianerne, som lågade af roflystnad och känsla af den bittra orättvisa som blifvit dem tillfogad. De nordliga prairierna voro en skådeplats för mången förfärlig handling, ömsevis tegången af de hvita eller af infödingarne, och orediga men oroande rykten nådde det gränsdistrikt der jag uppehöll mig. Likväl var Columbiaguldets bländande glitter en alltför maktig driffjeder, för att förfela sin verkan, och en hop folk, utom mig, kom till Lecompton, ifrigt efterfrågande transportmedel och lyssnade med ett hemskt intresso till hvarje vild historia från den till hälften obekanta trakt som låg framför dem. — Större delen af utvandrarne voro födda i Amerika; några af dem hade haft nybyggen i Vestern och kommo körande med sina egna, stora vagnar, hvari deras familjer sutto beqvämt nog, dragna af Nordens starka hästar eller af stora Kentuckiska mulåsnor. Många voro från Nya England, och icke så få från Europa. De senare, till största delen tyskar och irländare, med en liten blandning af engelsmän och walesare, voro de allra fattigaste, okunnigaste och hjelplosaste af hela sällskapet. Deras knappa resurser, som de antingen fört med sig från sina aflägsna hem, eller anskaffat sig för hvad de