dåna, som tvingar konungen att falla till föga? Det förra är väl det sannolikaste. men tråden löper så länge i väfven. att den slutligen springer sönder. I Preussen för militären, skyddad från högsta ort, ett välde, som allmänt öfverklagas och på många ställen bragt retligheten hos folket till uppror. Från Breslau skrifves sålunda om en konflikt mellan folket å ena sidan samt militär och polis å den andra. Man ville tukta en arrogant officer. Polisen lyckades dock till sist tå öfvertaget, sedan tjugo personer blitvit arresterade och tumultet varat i mer än tre timmar. — Denna tilldragelse skall säkerligen ej komma att stå ensam. I allmänhet betraktas ställningen inom the high lite i Preussen såsom särdeles rutten. Den ena skandalösa historien derifrån aflöser den undra, och allt utvisar, att det preussiska samfundet inträdt i en kris, som innebär ingenting mindre än en genomgripande omhvälming. Bl. a omnämnes en duell, som nyligen egt rum mellan en s. d. minister och en högre oflicer. Den förres svärmeri för det sköna könet är bekant genom hela Berlin — men ätven, att den senare har en al de skönaste fruarne i hufvudstaden. En annan kriminalhistoria sysselsätter nu äfven berlinarnes uppmärksamhet. Process har nemligen nyligen inledts mot en bekant dame, värdinnan i ett af de mest besökta offentliga etablissementerna, Odeum. Hon är anklagad för anläggning at mordbrand. Ett annat at henne hyrdt och skött förlustelseställe, det s. k. Gesellscbastshaus, nedbrann ir omkring två år sedan under omständigheter, hvilka väckte misstankar om, att egarinnan sjelf anlagt elden. Vid undersökningen visade det sig, att en af de förfärligaste eldsvådor, som berlinarne minnas, emedan sex personer dervid tillsatte lifvet, för 15 år sedan utbrutit i ett hus, som då beboddes af den nu anklagade. Misstanken föll då ej på henne. Senare har hennes man aflidit under misstänkta symptomer. Två år derefter blir hennes son, en ung man af tyggellös råhet och vildt sinnelag, fälld tör det han förgifvit ett helt bröllopssällskap om 70 personer, och nu erinrar sig öfrigheten de sallsamma omständigheterna vid fadrens död. Men det är likväl nu för sent, att här söka utforska sammanhanget. Dock ej nog härmed; det finnes verkligen familjer, i hvilka brott och ett olyckligt öde spela en roll lika med den i Dschylos tragedier. Modren till den nu anklagade qvinnan blef för omkring 25 år sedan anklagad för stöld. Hon hängde sig i fängelset, kort elter det dottren, som tatt tillätelse att besöka modren, lemnat henne. Snart derefter upptäcktes det, att dottren för icke längesedan i löndom frumfödt och sannolikt dödat ett barn. Hon blir fängslad, men kastar hela skulden på den hängda modren, och rättvisan måste nu äfven göra balt gentemot denna gåta. Efter ett års fingelse, måste man sätta henne på fri fot. Hon gör nu bekantskap med en man, som varit kock hos den aflidne hertigen at Mecklenburg-Schwerin, gifter sig med honom, och han dör, såsom antydt blitvit, en gåtofull död. Men dermed är ej historien slut. En dotter till den anklagade blet i andra äktenskapet gilt med verkmästaren i en stor sabrik. Hon dog för några veckor sedan i barnsängsfeber. Den efterlefvande mannen förtviflade om att kunna uppfostra barnen efter trenne äktenskap och intog blåsyra. Hans lik begrofs på samma gång som hans hustrus. — Det är ett förfärande melodrama, men berlinarne regaleras ej sällan med dylika. En i England för ryska regeringens räkning byggd pansarfregatt lopp i förra veckan af stapeln från Thames Ironeworks varf. Den är 220 fot lång, 53 fot bred, 3,000 tons drägtig, och skall komma att föra 28 st. 68 pundiga kanoner förutom 2:ne 100-pundiga vändbara kanoner på däck. Drottningen af England har tillsändt Guizot ett exemplar af den på hennes föranstaltande utgifna samlingen af hennes aflidne ge måls tal. På titelbladet har drottningen sjell skrifvit: Till hr Gnizot, till minne af den bästa menniska och med uttalande af tacksamhet för den uppriktiga hyllning, han egnat honom — från hans nedböjda enka — Victoria R. I Frankrike pågår valrörelsen. Thiers, Berryer, Odelon Barrot, Montalembert, Marie Remusat och flere andra, hvilka hittills förhållit sig kalla mot kejsardömets institutioner hafva nu erkänt dem och aftgifvit trohetseden — Valkandidater i mängd hafva uttärdat sina politiska trosbekännelser, af hvilka flera isynnerhet tadla regeringens finanssystem. Dessa adrvrascser läsas i massa af menniskor. upp