Göteborgsposten – 22 maj 1863, sida 2

cke alltid var rik på hopp dock sällan gaf rum åt förtviflan — om ej ett obevakadt ögonblicks impuls drifvit honom till on full bekännelse af verkliga förhållandet. Han hade varit fem veckor på Grange Heath, och det passade sig icke att stanna der längre. Derföre packade han en vacker majmorgon in sina saker och sade att han skulle resa följande dag. Mr Talboys var icke den som bröt ut i klagan öfver den förestående förlusten af sin gäst, men han uttryckte sig med en sval hjertlighet, som han brukade när han ville uttrycka den starkaste vänskap han kunde hysa. — Vi ha kommit mycket väl öfverens rr Audley, sade han, och ni har behagat visa belåtenhet med vårt ordentliga hushålls lugna gång, ja, ni har rättat er efter våra små husliga reglor på ett sätt, som, jag måste erkänna det, jag tar som en komplimang åt mig sjelf. Robert bugade sig. Hvad han var tacksam mot slumpen, att han aldrig sofvit sedan klockan ringt om morgnarne, och att han aldrig försummat att infinna sig vid gaffelfrukosten, när klockan kallat honom dit. Jag hoppas, fortfor mr Talboys. att då vi kommit så utmärkt väl öfverens, ni vill göra mig den äran att, så ofta ni har lust, förnya ert besök. Ni skall finna mycket villebråd på mina farmer, och mina arrendatorer skola visa er all höflighet och uppmärksamhet, om ni vill taga er bössa med er. Robert besvarade den vänskapliga inbjudningen med all hjertlighet. Han sade att han tyckte, att ingenting på jorden var roligare än att skjuta rapphöns, och att han skulle