Göteborgsposten – 22 maj 1863, sida 2

enformigt att jag skulle söka slut på det på ett eller annat sätt? Jag nödgas bekänna att, medan den unge missbelåtne advokaten talade med sådan förtviflan, han inom sig beslutade att sälja allt hvad han egde och deribland de på Michel Levys förlag utgifna romanerna och ett halft dussin silfverbeslagna sjöskumspipor, afskeda mrs Malony och köpa för två eller tre tusen pund några tunneland grönskande buskage och sluttande fält, som skulle omgifva ett litet förtjusande feslott, hvars myrtenkransade fönster sknulla spegla sig i en insjös purpursköte. Naturligtvis hade Clara Talboys ingen aning om hvad klagovisorna betydde. Hon rådde mr Audley att läsa flitigt och tänka på sitt kall och börja lifvet på rent allvar. Det lefnadssätt, bon uppmanade honom till, var hårdt och torrt, ett lif af allvarligt arbete och flit, hvarigenom han skull söka gagna sina medmenniskor och vinna ära. Mr Audley gjorde nästan en sur min, när han föreställde sg en sådan ödslig framtid. — Jag kunde göra allt det, tänkte han, och med all. var och fit, såframt jag vore säker på att jag finge någo: lön för besväret. Om hon ville dela min ära, når den vor vunnen och gifva mig sitt ljufva stöd i kampen! Men tånl om hon skickar mig ut i striden och så snart jag vändt ryg gen till, gifter sig med någon kolossal landtjunkare. Då mr Audley var vacklande och obeslutsam af natu pen, kan man omöjligt veta huru länge han skulle bevara sin hemlighet, enär han fruktade att om han sade nå got, han skulle bryta ovisshetens förtrollning, som ehuru dei