Göteborgsposten – 22 maj 1863, sida 1

godkänna. Der funnos de samma fönster utan gardiner ocl smala mattor vid sängarne, samma klockriagniag tidigt på morgonen, samma stela rad af tjenstefolk kommande in i mat. salen för att deltaga i kanske alldeles desamma bönerna — kort sagdt, det Talboyska huset öfverensstämde kanske allt för mycket med enskilta undervisningsanstalter för gentlemens söner, som ämna inträda i kyrkan eller i armen, Men om det röda qvadratformiga huset varit Armidas palats och en legion af hourier tjenstgjort i stället för der stela karlen i linnetröjan, skulle Robert näppeligen synts be. låtnare med sin sejour. Han steg upp vid klockringningen och klädde sig i den bistra morgonsolens sken, hvilket lyser utan att vara gladf och kommer oss att blinka utan att värma oss. Han täflade med mr Harcourt Talboys i begagnandet af dusch och kall vatten, och han kom lika stel och blå som denne herre, när klockan slog sju för att promenera med herrn i buset blanc tallarne i den stela plantagen. Men en tredje person deltog vanligen i dessa promenader före frukosten, och denna tredje person var Clara Talboys, som gick bredvid sin far och var skönare än morgo. nen — ty den var ibland mulen och otraflig. då hon deremot alltid var glad och vacker — i en bredskyggig hat med fladdrande blåa band. Ett fjerdedels tum af dessa senare skulle mr Audley ansett som den ärofullaste dekoration, som någonsin prydt en gunstlings knapphål. På dessa morgonpromenader talades ofta om den frånvarande Georg, och Robert Audley satte sig sällan vid det långa frukostbordet utan att erinra sig den morgon han autit