Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 4

Derföre behöll jag brefvet och min hemlighet och mylady behöll sin Men jag tänkte att om hon var frikostig och gaf mig de pengar jag ville ha utan knot, så skulle jag säga henne alltsammans och lugna henne. Men det gjorde hon inte. Hvad hon gaf mig kastade hon till mig som jag varit en bund. När hon talte till mig, talte hon, som om jag varit en hund, och hundar tälte hon inte att se. Det värsta ord hon kunde uttala, var godt nog åt mig. Hon knyckte på hufvudet åt mig så högfärdigt och försmädligt hon kunde, och mitt blod kokade mot henne, och jag gömde min hemlighet och lät henne gömma sin. Jag öppnade begge brefven och läste dem, men jag kunde inte bli klok på dem och jag gömde dem, och ingen själ mer än jag har sett dem till denna qväll. Lukas Marks hade slatat sin berättelse och låg mycket stilla, ty hans krafter voro uttömda af det långa talandet. Han betraktade Roberts ansigte uppmärksamt och väntade en förebråelse, en allvarlig tillrättavisning, ty han hade ett dunkelt medvetande af att han handlat orätt. Men Robert gjorde honom ingen förebråelse, han kände ingen böjelse för att spela en roll, som han ej ansåg passa sig.