Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 4

Det der kunde jag inte förstå, för det var inte mer än några dar sen hon sagt mig att hennes fru var sjelfvisk och slösaktig och att vi kunde få vänta länge innan vi fick hvad vi ville ha af henne. Derför sa jag till Phoebe: det der kom hastigt på. Hon sa: ja, det kom hastigt på, och hon smilade igen på samma sätt som förut. Då vände jag mig till henne och sa i bestämd ton: — Jag skall säga dig något, min tös, och det är att du döljer något för mig — något, som du fått höra eller upptäckt, och om du tror att det går an att leka den leken med mig, så misstar du dig mycke. Kom ihåg att jag varnat dig. Men hon skrattade, som det varit ingenting och sa?: Bevars, Lukas, hur har du kunnat få en sådan id i hufvvdet. Jag sa: Om jag har fått någon id i hufvudet, så är det du, som satt den dit, och jag säger dig ännu en gång att jag inte vill veta af något hams, och att om du vill ha hemligheter för den man du skall gifta dig med, det är bäst att du gifter dig med någon annan och har hemligheter för honom, för det duger inte med mig, det kan du lita på. Då började hon jemra sig lite, men jag brydde mig inte om det, utan började göra henne frågor om mylady. Jag hade brefvet med det ritade korset på i min ficka, och jag ville veta hur jag skulle kunna lemna fram det. — Kanske annat folk kan gömma på hemligheter lika bra som du, sa jag, och kanske annat folk kan skaffa sig