Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 3

för er? sade doktorn. — Nej, tack, svarade den andre, ingen får se hvad jag skrifvit. Ni gör mig en tjenst, om ni ger mig ett par kuverter. När doktorn gått efter kuverterna, tog den unge herrn fram en plånbok ur rockfickan med venstra handen. Permen var våt och smutsig, men ini var den rätt ren, och han ref jut ett par blad och började skrifva på dem det ni ser der, och så lade han de begge pappersbitarne i kuverterna, som doktorn kom med och förseglade dem och ritade ett kors på det ena och ingenting på det andra, och doktorn sa: är det ingenting mer jag kan göra för er? och ville öfvertala honom att stanna i Brentwood tills armen blef bättre, men han sa: nej, nej, det är omöjligt, och så sa han till mig: låt oss gå till jernvägsstationen, så skall ni få hvad jag lofvat er. Och då gick jag till stationen med honom. Vi voro tids nog der för att komma med tåget, som håller stilla vid Brentwood kl. half nio, och vi voro fem minuter för bitti till och med. Han tog mig då i en vrå och sa: jag vill att ni skall lemna fram dessa brefven för mig. Och jag lofvade honom att göra det. — Det är bra, sa han, hör på ni känner till Audley Court. — Ja, sa jag, det bör jag göra, för min fästmö är kammarjungfru der. — Hvems kammarjungfru? sa han. Och då sa jag: Myladys, den nya ladyn, som var guvernant hos mr Dawsons. — Nåväl, sa han, detta här brefvet med korset på kuvertet är till lady Audley, men laga för all del att ni ger henne det sjelf, och kom ihåg att ni ger henne det, så att ingen ser det. Och så sa han: Känner ni mr Audley, som är sir Michaels brorson? Och jag