Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 3

sa: ja, jag har hört talas om honom, jag har hört sägas att det är en riktig sprätt, men vänlig och rättfram (för det hade jag hört sägas om er), tillade Lukas i parentes. — Nå, hör på hvad jag säger, sa den unge herrn, ni skall ge det andra brefvet till mr Robert Audley, som nu bor på värdshuset Solen i byn Audley. Och jag sade att det skulle nog bli bestäldt, för jag hade kännt till Solen, sen jag var litet barn. Och så gaf han mig det andra brefvet, som hade ingenting skrifvet på kuvertet, och han gaf mig den fempundsnot han lofvat mig, och så sa han: adjö, tack för besväret. Och han steg upp i en vagn af andra klassen, och det sista jag såg af honom var ett ansigte så hvitt som ett ark skrifpapper och ett stort stycke häftplåster på pannan. — Stackars Georg! stackars Georg! — Jag återvände till Audley och gick direkte till Solen och frågade efter er, för då ämnade jag lemna begge brefven, så sannt mig Gud hjelpe. Men värden sa att ni rest den morgonen till London, och han visste inte hvar ni bodde i London, men han trodde att det var någonstans i de der juristqvarteren, Westminster Hall eller Doetors Commons eller något sådant der. Hvad skulle jag väl göra? Jag kunde inte skicka brefvet med posten, då jag inte visste hur jag skulle adressera det, och jag kunde inte lemna er det sjelf, och han hade sagt mig uttryckligen att jag inte skulle låta någon få veta af det. Jag hade derföre intet annat att göra än att vänta och se om ni kom tillbaka och då passa på och ge er det. Jag beslöt gå till slottet om qvällen och helsa på Phoebe och fråga henne om det var möjligt att träffa mylady, för