Göteborgsposten – 20 maj 1863, sida 1

—— ..— HSAL — om hela Europa antaget system, zon-systemet, hvilket var dyrare än det för den inrikeskorrespondensen. Detta hade dock det goda med sig att den internationela korrespondensen, den, som af den stora allmänheten mest begagnades, blefve billigare. Som sagdt, det vore ett gemensamt system öfver hela Europa att göra den internationela telegrafkorrespondensen dyrare. Man talar om det billiga telegrafportot i Schweiz, men den internationela taxan för telegrafportot inom detta land vore högre än i andra länder. Det vore således bättre att hvarje land hade sin särskilda efter förhållandena lämpade telegraftaxa, medan den interna korrespondensens intressen befordrades genom den högre internationela taxan. Telegrafsekreteraren Uddenberg anmärkte att ett särskildt förhållande emellan Sverige och Norge egde rum. Emellan dessa båda länder begagnades ej den internationela taxan utan den interna. På sraga af ordföranden om svenska telegrafverket förlorat på den senaste nedsättningeu af telegrafportot, förklarade Hr Uddenberg att så ej varit fallet; det ginge ungefär ihop, enär korrespondenternas antal varit i samma mån som portot blifvit nedsatt. Hvad för öfrigt det lika interna portot i Sverige beträffade ansåg talaren det vara klokare att begagna zonporto. Telegrafens förmåga att befordra telegrammer kunde nemligen ej drifvas öfver en viss gräns. Det vore ej likgiltigt för denna liksom det är för postvagnen, om man på densamma kastade några tusen skrifvelser mer eller mindre att befordras. Det uniforma portot vore ännu för högt för nära hvarandra liggande orter. Portosatserna borde vara tre och den lägsta kunde måhända tillochmed tagas till 75 öre. Kammerherre Jessen, som var en medlem af den telegrafkorresponderande allmänheten, hade ett förslag som tilltalat honom, att göra. Han önskade att hela Skandinavien måtte indelas i zoner och telegrammerna betalas med 3 skilling dansk pr ord för första zonen och sedan med en viss förökning för hvarje zon. Justitierådet Faber anmärkte att hvad Sverige beträffade kunde det med sina stora distanser ej lämpligen nedsätta sitt zonporto för den internationela korrespondensen. Danmark som egde mycket större transitokorrespondens kunde blott genom det högre portot för densamma nedsätta det interna portot så mycket som skett. Det vore obilligt att man skulle begära det ett land skulle afstå från det högre internationela portot. Det land der zonportot är högst förtjenar äfven mest. Kammarherre Jessen förklarade att en orsak hvarföre han i synnerhet önskade sitt förslag framgång vore deu att det vore skandinaviskt, det åstadkomme en gemensamhet mera för den skandinaviska norden. Emot den anmärkning som gjordes, att det borde finnas olika internationela och interna taxor, anmärkte han, det ju intet hindrade att man antoge en för Skandinavien gemensam taxa. Redaktör Ploug framhöll den orimliga skilnaden emellan det belopp till hvilket det internationela portot på kortare distanser uppgår emot det interna. Emellan Malmö och Köpenhamn kostade sålunda ett telegram mera än mellan Köpenhamn och Hamburg. Ett skämtsamt exempel framdrogs i detta hänscende. En person i Malmö kan gå med ängbåt till Köpenhamn, der inlemna ett telegram till utlandet, intaga sin middag och återvända till Malmö utan att det kostar honom mera än om han direkte i Malmö inlemnat sitt telegram. IIr E. Warburg frågade hvarföre ett telegram till Köpenhamn från Göteborg kostade 5 rdr 50 öre. Justitierådet Faber upplyste att detta berodde derpå att ett telegram till Helsingborg kostade 3: 30, derifrån genom kabeln till Helsingör 1: 10 och vidare till Köpenhamn 1: 10 rmt, hvilket in summa gjorde 5: 50. Redaktör Ploug yttrade ännu en gång att det internationala portot vore orimligt. Det såge ut som om meningen vore att man ej alls skulle telegrafera. Justitierådet Faber framhöll ytterligare huruledes man genom det högre internationela portot kunde hålla det för den stora allmänheten vigtiga interna portot lägre än eljest vore möjligt. Talaren ansåge det obilligt om Sverige efter att ha uppoffrat millioner på sitt telegrafverk till sin förlust skulle ytterligare nedsätta det internationela portot blott för att gynna en viss klass. Telegrafverket kunde på ett sådant förslag blott svara: Nedsätt portot, men underkasta er på samma gång att det inhemska portot höjes. Ordföranden anmärkte att en nedsättning afinternationela portot ej blott skulle lända till förmån för en klass utan fö la, enär allt hvad som verkar betungande på handeln äfven återfaller på andra samhällsklasser liksom hvad som är till förmån för handeln äfven är till förmån för alla. Kammarherre Jessen önskade blott att det internationela portot inom Skandinavien borde borttagas. Ordföranden ville ej att man för korrespondensens på Danmark beqvämlighet skulle höja det inhemska portot, men önskade att staten skulle ersätta den på den ifrågavarande nedsättningen möjligen uppstående förlusten. Litteratoren Gumelius medgaf olämpligheten af att den internationela korrespondensen skall beta la en del af den inrikes korrespondensen. Men då ett dylikt system är antaget öfver hela Europa vore det vanskligt för oss att i vår vrå af verlden börja med att assäga oss detsammas fördelar. Postinspektör Petersen fann äfvenledes taxorna tryckande. Yonberäkningen vore absurd. IIvarföre räknades t. ex. Oresund för en zon? Postdirektör Ämcen trodde ej att mötet borde uttrycka alltför bestämda åsigter, emedan man då kunde ingripa i saker som rörde de ifrågavarande verkens bestånd. Han önskade blott att en undersökning matte verkställas, ty dermed hade man blott uttryckt den åsigten att man ej vore belåten med det höga portot. Hr E. Warburg ville ha ett bestämdare och skarpare uttryck än en blott önskan; ville att man skulle uttala sin åsigt om att det internationela portot verkar hämmande på telegramvexlingen. Redaktör Ploug framhöll åter bjert nödvändigheten af att nedsätta det ifrågavarande portot och låta den inhemska brefvexlingen betala sig sjelf. Justitierådet Faber erinrade om att Danmark förut haft samma porto för den internationela och den inhemska telegraskorrespondensen. Men då Sverige a ena och Preussen å andra sidan höjde portot för den förra, måste Danmark göra detsamma. Dock nedsatte danska telegrafverket liberalt på samma gång portot för inrikeskorrespondensen. Telegrafsekreteraren Uddenberg ansåg att blott portot nedsattes, betydde det mindre om man hade zonporto eller annat.