Göteborgsposten – 19 maj 1863, sida 2

land, samt yttrade sig eduktion i detta hänseende äfven i Sverige. så att lästen konune att uttrycka hvad fartyget rymme Grossh. MIiIrn. Dennå önskan, fastän af särde les vigt, vore dock lätt verkställbar. Hr Hages proposition om en tullförening kunde mm: som en framtidsplan, visserligen önskvå , men under nuvarande förhallanden ej mer, ty först mäste ett gemensamt enhetssystem uppgöras. Sverige ligger under i statsekonomiskt vetahde. Man gör sig föga reda för skillnaden emellan moralisk och sinanciell beskattning. Skatten för bränvin till såväl staten som kommunen uppsår till minst 15 millioner rdr. och detta indirekta sätt att skaffa staten inkomst möter ingen ovilja, då deremot det direkta beskattningssättet, bevillningen. v denna, såsom h ralisk sara. Förr agit si uma system som Ens för en n blott anse icker ett visst mis nöje, vaktadt hvinsskatten, ej innebär någon moän man vant sig vid ett direkt beskattning (år cj alt tänka på någon tullförening. Till dess måste man dragas med skyddstullarne, som drifva oss till onaturliga näringar. Hvarje land besitter något speciellt industrianlåg. som naturligen utvecklar sig! om det ej missvisas af onaturliga tullstadgar. ÄAnförde derför såsom bevis Sveriges uppdrifua tändsticksproduktion. Den a igten att tull å mjöl vore behöflig för att bättre skydda qvarnegarne förkastades af talaren. Sverige under 300 ars lopp ett eklatant bevis på skyddstullarnes hämmande inflytande. Vi behöfva, yttrade talaren till slut. moralisk lag, men ej en lag. som bestämmer huru vi årligen skola köpa och sä lja. Sk vddssystemet kan aldrig bidraga till ett lands välm Grossh. Wern. Skulle en tullfö ening komma till stånd maste den nöd vändigt baseras på frihandel. För en närmare sammanslutning är likhet i tull ett oeftergitligt vilkor. Det är omöjligt att bygga en tullförening på skyddssystemet. Notarien Ljungberg utvecklade i ett längre föredrag såväl Norges tullväsende. som relativt taget är mera inbringande än Sve g som ock en historik öfver de förenade ländernas inbördes tullförhållanden, Förordade tullgränsens borttagande emellan Sver och Norge, emedan denna redan uu är svår och vid lättad kommunikation blir omöjlig att bevaka. Ge mensamhet i intressen borde utgör en närmare sammanslutning. IIr Leopold Alm. Vi hafva hittills lidit af tvång och sk rordningar och äro derföre fattiga midt under rikedomen. Man har trott sig bereda sig inkomster genom att med tull be 1 ders alster. Detta är dock en falsk å igt — genom att lägga tull pa utländska varor måste våra egna fördyras. Det är omöjligt att försvara skyddstullarne. När man sag alt ni man pålagt dem, beviljade man i un frihet, men dock otillräcklig. Det finnes näringar. som i saknad af full frihet hos ocs aldrig kunna få nägot rotfäste. Hr Claösson sökte vederlå ga hr Murens påståenas om obehötligheten af skyddstull på mjöl. Yrkande på laga tullbestämningar, såsom i England. men ej ull frihet. Ryttmästaren Turnärkjelm. För en tullförening måste man nödvänd wa eniga. Man tullar al två skäl: för att skydda näringarne och för att skalfa staten inkomster. Tullen är nödvändig på lana artiklar. om år nödvändiga för alla. Fran norska sidan hade ännu ingen uttryckt de svårigheter, som lago i vägen för en tulllorening och de fördelar som al en sådan vore att änta, hvarföre tal. uppmanade de närvarande norrmännen att häröfv. yitra si Bränvinsfragor borde genom sin ekonomi ska och moraliska vigt bli föremål för särskild disSkussion. Ä Le siaa. Tullbavakningen al Norges låns lanägräns är längt förderstigarå än sjötullarne. Pa rund af de stora bevakningskosnaderna blir det Norge omöjl att på denna vär a sig nagrakstullnkomster. Norg redan en verklig nnancielli tull, i det algifion hufvudsakligen hvilar på nägra saallmånt konsmmerade artiklar, såsom kalfe, socker, the 0. d. Var af den alsigten att landttullarne böra upphåfvas. Hvad grossh. Muråns yttrande beträsrar att det dire beskattningssättet genom bevillning här kulle vara föga omtyckt, försäkrade talaren att intet beskattningssätt i Norge vore sa populärt som detta. Ofverlät föröfrigt at andra aravde norrmän att yttra sig angaende frihandelns fördelar och förhållande till inqustrien. He klr. Heyman Jr. Man kan någorlunda beräkna de förluster skyddstullarne förorsaka ett land, men oej oden skada de indirekt tillsoga nåringarne. Sveriges intägt al si skyddstullar uppgå årligen till 25 millioner rar. Beraknar man nu att 30,000 menniskor äro sysselsatta vid fabrikerna, af hvilka 5.000 som tillverka redskader och maskinerier afdragas. skulle man, äfven om man åt hvar och en af de återstående gäfve 2 rdr om dagen, få en inkomstrest åt staten al 10 millioner. Skulle några tullar bibehållas måste de vara finansiella, men också endast sådana. Hoppades en snar lösning af frihandelsf agan emellan de tre nordiska rikena. 1 ndelse en tullförening komme till stånd, sar ej folkmängden tapas till beräkningsgrund emedan Danmark, såsom tre nger ringare till sin folkmängd i detta fall komme att lida. Anförde att vid senaste tullrevisionen i England, ministern föreslagit afskaflandet al tull a mindre efsektor. emedan landet väl kunde tåla denna förlust. men ej allmänheten att trakasseras. Bättre vore att lägga tullen å större varor. hvilka bereda landet inkomst, utan att tynga, konnossementet. Frihandeln vore för öfrigt det enda tidsenliga och för landet sapneliga systemet. Konsul Hage. Blter att ha tackat hr Murdn för hans klara och sakrika framställning af handelsförhallandena föreslog talaren, efter ett längre motiverande, att tallaföiften företrädesvis, borde drabba ett inskränktare antal artiklar; t. ex. tolsOrdföranden upplyste i förbigående att tullen å tändstickor vore 20 proc. al värdet. Vabriksegaren Hatvor Schou trodde ej att någon nation vore hänvisad al naturen till en viss industrisren utan till allsidig utveckling. Vid beräkningen s de förluster skydastullarne tillskkyndat landet hade hr Heyman glömt de summor. som blifvit nedlagda i landet. Talaren vore ej protektionist, men an dock protektionssystemet såsom medel att erna det yttersta målet, frihandeln. mycket skyddad som Sver I. sramdrag fler exempel. och det vore ej radligt att genom för hastiga åt å den unga industrien. Hvad a grundvalen för immande län1tringamne skadades genom de band t komma till orges industri vore ej så s, hvarpa der 8 Norges tullitarifl beträffar. visade talaren att denna i mänga väsendtliga sall öfverensstämde med den svenska: älven upplyste han att tullen a jern vid sista ting blilvit upphäfd. Det vore en dars p att agitera högre skydnstallar, men ej heller radligt att alltför brådstörtadt borttaga de redan bestående. Kandidat Friedrichsen försvarade med värma frihandeln och visade hurm denna, trots alla hinder, mäste bryta sig väg. Mag. Hedlund visade med siäfkror att den fria Å l t f 0 1 t 3