Göteborgsposten – 19 maj 1863, sida 1

förlust måste följa. För öfrigt ansåg hr Winroth att man ej kunde vänta, hvarken att svenska postportot i allmänhet skulle kunna nedsättas till det föreslagna — 4 skilling —, eller att postverket skulle kunna nedsättas i Sverige för den internationela korrespondensen, medan den för den interna bibehölles lika h Reseinspektör Petersen trodde att portot för den internationela korrespondensen skulle kunna hållas lägre än för den interne, alldenstund besväret med den förra vore betydligt mindre än för den senare. Postdirektör AÄmeen tillradde försigtighet innan Sverige nedsatte portot för den internationella korrespondensen. Förhällandet mellan Sverige och Danmark var ej reciprokt. Då Sveriges genom Danmark transiterande post vore hö betydlig, så vore deremot Danmarks post öfver Sverige inskränkt till den som ginge på Norge. Följden häraf kunde bli menlig för Sverige, om portot på sådant sätt nedsattes. Postkamrer Winroth framhöll, att ifall Sverige nedsatte sitt internationela porto till Danmarks förmån, skulle följden deraf kunna bli, att öfriga länder, deles Preussen, likaledes skulle kunna fordra nedtning. Ordföranden framställde derpå proposition, enligt hvilken sektionen antog såsom sitt beslut att till den förut föreslagna komitcen skulle öfverlemnas en undersökning, huruvida en nedsättning af portot med fördel för allmänheten äfvensom för postverken sjelfva kunde företagas. Och framhölls i beslutet såsom det mest önskvärda portosatserna 4—8—12 skillingar. Kammarherre Jessen rekommenderade åter att man ej måtte sysselsätta sig med specialiteter. Föreslog för öfrigt införandet af s. k. skandinaviska frimärken, hvilka skulle vara af samma valör och lika för alla tre rikena. Postkamrer Winroth kunde ej fullt fatta nyttan af gemensamma postfrimärken, men motsatte sig ej förslaget. Ordföranden anmärkte deremot att intet hindrade att göra frimärkena lika, om portot för öfrigt vore lika. Kanslirädet (i. Ploug talade äfven för förslaget. Kammarherre Jessen framhöll till besvarande af postkamrer Winroths yttrande, att dels skulle skandinaviska postfrimärken åstadkomma större beqvämlighet, dels vore det af vigt att äfven i detta afseende ha ett synligt uttryck för det skandinaviska systemet. Postdirektör Ämeen ville se saken från den finansiella sidan. Om ett dylikt skandinaviskt frimärke köptes i ett af de tre länderna och sedermera begagnades i det andra, finge naturligtvis detta senare lands postverk alldeles ingen betalning för sin befattning med det bref hvarpå det samma märke användes. Vare sig nu att dylika frimärken fabricerades i alla tre eller ett af landen, så skulle förluster nödvändigtvis uppstå för det ena eller andra landet. Kanslirådet Ploug framhöll att naturligtvis den ena regeringen icke skulle vilja gå den andra för när. so Kammarherre Jessen ansåg att ingen fara borde kunna uppstå, ifall de skandinaviska frimärkena förfärdigades under samma kontroll som hålles öfver tillverkningen af de resp. ländernas egna frimärken. Sekreteraren vid telegrafverket Uddenberg hyste samma betänkligheter som postdirektör Ameen. För att förtydliga sin mening framdrog han ett exempel. En person köper i Stockholm ett skandinaviskt frimärke a 8 sk. Han sänder det på ett bref till F penhamn. Det svenska postverket får då 8 sk. för brefvets befordran, men det danska naturligtvis alldeles intet. Rescinspektor Petersen framhöll derefter nyttan af att i allmänhet nedsätta postportot. Han vore ej financier, icke posttjensteman, men han vore korresponderande och i denna egenskap önskade han, liksom helt visst allra största delen af den stora allmänheten, portots nedsättande till det lägsta möjliga. Kammarherre Jessen upprepade hvad han förut framhållit, neml. att en portonedsättning ej vore någon dålig finansspekulation. Postdirektör Ameen anmärkte att man ej ensidigt borde se på korrespondenternas fördel. Portot kan ej nedsättas under en viss gräns. Till denna gräns ville han gå, ej längre. Förordade undersökning af ämnet. Kammarherre Jessen. Man kan ej genom undersökningar finna denna gräns. Då man företager en portonedsättning måste man göra det under tillit till sakens framgång. Postkamrer Winroth höll före, att handlande och oftare korresponderande personer föga brydde sig om något eller några örens nedsättning. Häremot anmärktes dock af Ordföranden att den stora allmänheten, den som just måste se på öret vore för postverken de vigtigaste korrespondenterna. Kammarherre Jessen förordade att man måtte sänka portot gradvi Postkamrer Winroth uppgaf att man hade exempel på att länder måst åter höja sitt för lågt tilltagna medelporto. Medgaf för öfrigt att man borde närmare undersöka saken. Postdirektör Ameen betonade ännu en gång faran af att nedsätta det internationela postportot, emedan andra länder derigenom skulle fordra en liknanda nedsättning. Ordföranden betraktade det som en lycklig inspiration af sir Robert Peel att nedsätta postportot. Han ansåg det nuvarande postportot för högt och trodde att det med fördel skulle kunna nesättas. Inom danska postverket var det väl få som ej ansågo 4-skillingsportot för högt, och likväl hade detta burit goda frukter, j Postdirektör Ameen erinrade att svenska poststyrelsen ej varit emot ett lågt medelporto. Den hade dertill föreslagit 10 öre, men detta blef ej antaget. Trodde för öfrigt att denna portosats i framtiden skulle bli antagen. Ordföranden framställde derefter om man ej borde anse såsom önskligt att portot måtte bli lika öfver alla tre skandinaviska länderna, äfven om Sverige något litet skulle få nedsätta och Danmark höja sitt porto, för hvilket ändamål undersökningar böra vidFör öfrigt borde portot ställas så lågt som jligt. Den blifvande komitcen borde äfven undersöka, huruvida möjligt vore att införa skandinaviska postfrimärken. Detta förslag antogs al sektionen. På kanslirådet Plougs förslag antogs såsom önskvärdt likhet i afseende på behandling af paketgods emellan de skandinaviska länderna. Portosatserna derför skulle bestämmas af afstånden. Reseinspektör r framhöll fördelen af att de reglementar s serna för postväsendet blefve satta i öfverenss Så som det nu är har man en mängd olika specialbestämmelser inom