Göteborgsposten – 18 maj 1863, sida 1

men sätter sig vackert ned till ro, när man pekar på Napoleon och framhåller huru han skulle välkomna en sådan anledning att tåga ölver Rhen och ockupera det lilla vackra storhertigdömet på sin farbrors manar. Och slutligen kommer Osterrike och föreslår den länge befarade ockupationen af Holstein — h. e. öppnandet al kriget mellan Tyskland och Danmark. Arma Danmark! Hvem skall hjelpa dig, när de tyska armöerna börja öfversvämma dina slätter och tyska friskaror hemsöka dina borgares och bönders lador och visthus? Förmodligen h. ex. utrikes statsministern m. m. grefve Manderström, ty det är dock väl hufvudsakligen på dennes uppmaning, som hr Hall vidtagit de mått och steg, som bragt honom i den brydsamma klämma hvari han nu befinner sig. Eget vore om den minister, som tyckes vara den personifierade försigtigheten, skulle bli den, som öppnar Jani ett halft sekel tillslutna tompel i värt kära säderskulle inveckla oss i krig med den zslystna ryska kolossen och det af germaniseringstendenser beherrskade Tyskl and på samma gång. I Frankrike förestå stora ting. Kejsarinnan funderar på att göra en exkursion till Rom för att kyssa den pälliga tofkeln och förvurfva sig aflat för den passerade säsongens småsynder, medan hennes gemål midt under fundöringarna i den polska frågan spekulerar på bästa sättet att leda de instundande valen till lagstistande kåren — d. v. s. för sju år försäkra sig om ett antal lydiga och redebogna verktyg. som skola ha namn, heder och värdighet af landets lagstistare. Redan ha prefekterna fått befallning att så vidt förenligt är med omröstningens frihet — n. b. den kejserligtnapoleoniska friheten, som icke är precis detsamma som frihet rätt och slätt — befrämja valet at dem, som äro kejsaren och den kejserliga regimen tillgifna. Det ser misstänkt ut, då dylika åtgärder behöfva vidtagas. Vore Frankrike så imperialistiskt sinnadt som man från högsta ort låter påskina vid andra tillfällen, så kunde ju folkviljan få yttra sig utan all påtryckning af de kejserliga satraperna Det är en svaghet, som röjes, och att röja svagheter är vådligt för jordens stora, helst när de grunda sin storhet på något af så fragil natur som den franska folkgunsten Hvad det dock är besvärligt att vara kejsare! Då är det mycket beqvämare att plantera kål i Salona eller baka kringlor i Telge. I Nordamerika går vågskålen kontinuerligt så upp och ned för de begge krigförande parterna, att man knappt vet hvad man skall tänka. Knappast har man hunnit sansa sig efter nyheten om ett nederlag till sjös eller lands, som unionisterna lidit, förr än underrättelser komma, som ge vid handen att separatisterna lidit svåra förluster och att unionens sol är i uppgående. Minns ni Mac Clellan, mitt herrskap? Han var för ett halft år sen om icke hela unionens så dock det demokratiska partiets afgud. Ilan ägde alla möjliga fältherretalanger, medborgerliga förtjenter och enskilta dygder; kort sagt han var en realisation af den menskliga fullkomlighetsdröm, som Emerson lyckats utbreda ibland Amerikas svärmiska ungdom. Beundrarne kallade honom den unge Napoleon, och tyckte sig ändå icke ha sjort honom nog rättvisa. Det var han, som ule sammanlösa den splittrade unionen, det var han som skulle godtgöra alla de andra generalernas blunders. Nu har han fallit från den onaturligt höga piedestalen, och hans fall är stort. Den af kongressen tillsatta undersökningskommissionen har ådagalagt med ojäfaktiga bevis att denna kolossala storhet var en kolossal humbug — att hans sältherretalanger, hans tapperhet, hans sosterlandskärlek och hans redlighet existerade blott i hans beundrares fantasi. Sie transit gloria mundi! PP. CFCFHHUfIO. J 198 Mas I862