Göteborgsposten – 16 maj 1863, sida 1

Du behöfver ej frukta att jag skall besvära dig; jag far ifrån England för att aldrig komma tillbaka. mig i dag. G. T.F Robert Audley satt och stirrade på dessa rader utan att kunna reda sig ur sin förvirring. Stilen var ej hans väns välbekanta, och dock tycktes brefven vara skrifna af honom, och de voro undertecknade med hans iaitialer. Han såg forskande på Lukas Marks ansigte, och tänkte att något spratt spelades honom, — Detta är ej skrifvet af Georg Talboys, sade han. — Jo, det är det, svarade Lukas Marks, mr Talboys hvarenda rad, han skref det med sin egen hand, men det var med den venstra handen, för han kunde inte nyttja den högra, emedan armen var bruten, Robert Audley såg hastigt upp, och misstankans skugga försvann från hans ansigte. — Jag förstår, sade han, jag förstår. Säg mig allt, säg mig hur min stackars vän blef räddad. Han kunde knappast ofvertyga sig sjelf att hvad han härt var sannt. Han kunde knappast tro att den vän, som han så bittert sörjt, kunde komma att trycka hans hand i en lycklig framtid, när det förflutnas mörker hunnit skingras. Han var häpen och bestört och kunde ej fatta den nya förhoppning, som så plötsligt uppgått för honom. — Säg mig allt, ropade han, af barmhertighet säg mig allt, så att jag må försöka att förstå det.