Göteborgsposten – 16 maj 1863, sida 1

— —-— — — ——— — — Jag arbetade på Atkinsons farm siste september, ssade Lukas Marks och hjelpte dem att stacka den sista säden, och som närmaste vägen mellan farmen och mors hus var köfver ängarna bakom slottet, så brukade jag gå den vägen; och Phoebe brukade ibland stå vid porten i trädgårdsmuren bakom lindgången för att prata lite med mig, för hon visste, när jag skulle gå hem. Ibland var hon der inte, och ibland sprang jag öfver den uttorkade vallgrafven, som jär emellan köksträdgården och ängarna på andra sidan, och I då gick jag in i folkstugan för att få ett glas öl eller en bit qvällsmat, hvilket som bestods. Jag vet inte hvad Phoebe gjorde aftonen den sjunde september — jag minns daton, emedan Atkinson betalte mig all min lön den dagen och jag måste sätta mitt namn under ett qvitto för de pengar, han gaf mig — jag vet inte hvad hon gjorde, men hon var inte vid porten bortåt lindgången, och derför gick jag rundtomkring till andra sidan af trädgården och hoppade öfver den torra grafven, ty jag ville bestämdt råka henne den qvällen, som jag dagen efter skulle gå och arbeta på en farm på andra sidan Chelmsford. Klockan slog nie i Audleys kyrka när jag gick öfver ängarna mellan Atkinsons och slottet och det måste ha vavit omkring ett qvart öfver nio, när jag kom in i köksträdgården. Jag gick öfver trädgården och in i lindallåen; genaste vägen till folkstugan gick, som jag visste, genom buskaget förbi den uttorkade brunnen. Det var en mörk natt, men jag viste mycket väl hvar jag skulle gå på det gamla stället, och ljuset i folkstugan sken rödt och trefligt genom