Göteborgsposten – 15 maj 1863, sida 1

desto mindre klingade från Domkyrkotornet kl. 6 på morgonen den sedvanliga sången, till hvars åhörande dock ej ett så stort antal menniskor som vanligt infunnit sig. Sedan de talrikt besökta högmessogudstjensterna (domprosten d:r Wieselgren predikade i domkyrkan, prosten Prehn och komminister Sellman i tyska och svenska messorna i Kristine kyrka, domkyrkoadjunkten Sjöblom i Hagakyrkan, regementspastor Kindberg i Garnisonskyrkan och pastor IIallån i Fattighuskyrkan) afslutats, hade en större menniskomassa afsamlat sig å Gustaf Adolfs torg för åhörandet af musiken vid vaktombytet. Vid 4-tiden blefvo molnen å himlen tätare och senare regnade det hvilket ganska menligt inverkade på de då började promenadernai Trädgårdsföreningen och Allkerna. Under sådana förhållanden sökte enhvar att så skyndsamt som möjligt skaffa sig biljett till de offentliga nöjena inomhus, hvarigenom såväl hr Selinders representationen å Nya teatern som ock representation å Bloms sal blefvo godt besökte. -— Under så hotande utsigter i afseende å väderleken kunde naturligtvis ej de annonserade extratågen uppåt jernvägslinien blifva särdeles freqventerade. Upplysningens befrämjande. Det är vår skyldighet — och denna pligt äri förevarande fall endast engenäm — att omnämna, det vederbörande gått i författning om gaslyktornas återtändande om aftnarne på stadens gator. De många vandrare, som under senare aftnarne varit i rörelse, hafva äfven tacksamt erkännt denna beredvillighet att gå allmänhetens önskan och behof till mötes. Det torde vara Komiterade för gatornas omläggning och underhåll samt belysning af gas, hvilka hafva rätt att mottaga denna tacksamhet. Wiener Ap-teatern har i förgår och i går gifvit representationer, hvilka varit talrikt besökta och med ljudligt bifall mottagna af åskådarne. Om man kan befria sig från tanken på de lidanden de små konstnärerna måste hatva genomgått för att komma till sin utbildning, så måste man ovilkorligen inryckas med i den munterhet, som de komiska uppträdena framkallar. Vill man hafva sig ett riktigt godt skratt, så skall man betrakta Madam Pompadour med sin betjent. Gravitetiskt tågar den stora hvita pudeln på bakbenen, klädd i förnäm drägt med långt släp, hvilket på det komiska sätt uppbäres af en till betjent kostymerad apa, som dervid jemväl lyser med en lykta för sin herskarinna. — Bland hundarne måste man ovilkorligen beundra skolhunden Aly, hvilken med stor lätthet springer på ett bakben och ett framben på samma sida, samt den liflige pudeln Nero, hvilken i konstberidning står vida öfver mången här sedd tvåbent konstberidare. — Redan i morgon afton afreser sällskapet till Kristiania, men ger dessförinnan i dag representation. I AN a Oe