Göteborgsposten – 12 maj 1863, sida 2

Från Utlandet. Rysslands svar på den österrikiska depeschen om Polen är daterad d. 26 april och inskränker sig hufvudsakligen till att framhålla de vigtigaste af wienerkabinettets uttalanden, till hvilka furst Gotschakoff knyter några allmänna anmärkningar. Det är fullkomligt riktigt, heter det sålunda bland annat, då Österrike förutsätter, att kejsar Alexander nu, då de betydligaste insurgentafdelningarne blifvit splittrade, vill låta nåd gå för rätt, och derefter hänvisar till amnestidekretet. Ryssland är mycket bekymradt öfver, alt Galiziens lugn störes af händelserna i Polen, och det vill göra sitt bästa för att betrygga Osterrike; men det är tyvärr icke sjelft uteslutande herre häröfver. Utrikesministern (grefve Rechberg) skall säkerligen erkänna, heter det, att det ej allenast beror af de mått och steg, som kunna vidtagas i det inre af landet, om freden skall återupprättas i konungariket Poln på bestående vilkor. Vi anse det icke nödvändigt att hänvisa honom till den permanenta sammansvärjning, som är organiserad i utlandet af den kosmopolitiska revolutionens parti, och hvari man kan söka den vigtigaste källan till dessa skakningar. Det skall, enligt furst Gortschakofls åsigt, isynnerhet bero på de främmande makterna, om lugnet skall återvända till Polen, emedan de skola kunna göra mycket för undanrödjande af orsakerna till virrvarret. Ryssland litar på, att Osterrike såsom hittills skall göra sitt bästa i detta afseende. Furst Gortschakoffs depesch till ryske gesandten i Paris (äfvenledes af d. 26 april) sysselsätter sig nästan uteslutande med de revolutionära agitationerna i utlandet. Han tackar Drouyn de Lhuys för det förtroende, som franska depeschen uttalar till kejsar Alexanders menniskovänliga afsigter, och försäkrar, att Ryssland är icke mindre bekymradt än Frankrike öfver händelserna i Polen, att det ej mindre lifligt än Frankrike önskar betrygga Europas lugn; men det är fråga om att utfinna medel att bota det onda, och i detta fall skulle det vara önskligt, att en öfverenskommelse kunde åvägabringas mellan de båda makterna. Drouyn de Lhuys medgifver sjelf, att de försök, som hittills gjorts för att lugna Polen varit fruktlösa, det är derföre så mycket mera af vigt, att man icke ånyo begår något fel. Händelserna i Polen kunna icke bedömas i och för sig sjelfva; de utgöra blott en frukt af de revolutionära sträfvanden, som hota att sätta hela Europa i brand. De konservativa regeringarne kunna derföre icke nog vinnlägga sig om att skilja mellan de revolutionära tendenserna och behofvet af regelbundet framåtskridande. Af svaret till Eng