Göteborgsposten – 12 maj 1863, sida 2

henne? Minns I, att jag kom hem med en herre efter klockan tio en septemberafton — en herre, som var aldeles genomvåt och såg ut som om han var dragen ur smuts och gyttja och grönt slem och svart dy från topp till tå, och som hade ena armen bruten och den ena axeln fasligt svullen, och som såg ut så, att ingen skulle kunna känna honom. En herre, som hade kläder sönderrifna här och der, och som satt vid köksspisen och stirrade på kolen, som om kan vore tokig eller slö, och som icke visste hvar han var eller hvem han var, och som man fick sköta om som ett litet barn och klä och torka och tvätta och mata med konjak i skedar, så att man måste truga det in mellan de sammanbitna tänderna, innan man kunde få lif i honom. Minns I det, mor? Gumman nickade och mumlade något om att hon mindes det mycket klart, nu då Lukas nämnde dem. Robert upphäfde ett vildt rop och föll på knä vid den sjukes säng. — Min Gud! utropade han. Jag tackar dig för din underbara nåd. Georg Talboys lefver. Vänta lite, sade mr Marks, skynda inte för fort åstad. Mor, gif oss tenndosan på hyllan öfver byrån. Im LON