Göteborgsposten – 12 maj 1863, sida 2

Gumman lydde och satte sig odmjukt ned midt emot mr Audley. Ilon tog fram sitt glasögon-foderal, torkade glasögonen och tog dem på samt säg mildt på sin son, liksom hon hyst ett svagt hopp att denna åtgärd skulle kunna stärka hennes minne. — Jag vill fråga er något annat, mor, sade Lukas, och jag tycker det vore kuriöst om ni inte kunde svara på det. Minns ni, när jag arbetade hos Atkinsons, innan jag gifte mig och när jag bodde hos er. — Ja, bevars, nickadn mrs Marks triumferande, det minns jag visst. Det var i höstas vid den tiden, då äpplena plockades af i trädgården på andra sidan gränden, och då du flek din nya blommiga väst. Det minns jag mycket väl, Lukas. Mr Audley undrade huru allt detta skulle sluta och huru länge han skulle sitta vid sjuksängen och höra på ett samtal, som han ej kunde intressera sig för. — Om I minns det, så minns I kanske mer, mor, sade Lukas. Kommer ni ihåg att jag kom hem med någon en qväll, när Atkinsons stackade det sista af deras säd. Mr Audley ryckte åter häftigt till, och denna gång såg han allvarsamt upp i den talandes ansigte och lysnade med en egen andlös uppmärksamhet på hvad Lukas Marks sade. — Jag minns att du kom hem med Phoebe, svarade gumman mycket lifligt. Jag minns att du mången gång hade med dig Phoebe, som drack med oss en kopp ts eller åt lite qvällsvard. — Phoebe, säger I, ropade mr Marks, hvem talar om Phoebe? hvad är Phoebe, att någon skulle bekymra sig om