Göteborgsposten – 12 maj 1863, sida 1

ÄUnnum — Re AA — tecknad skrift, rörande det förslag till ny sjölag som på K. M:ts befallning blifvit uppgjordt och till rikets ständer aflemnadt. I detta forslag bestämmes, att å alla sjörättsmål skall vid klander af dispacheurs utredning, tvisten anmälas hos Rådhusrätten och definitivt bedömmas af en utsedd jury, samt andra tvister om försäkringar handläggas af Rådhusrätten i den stad hvarunder svaranden lyder, eller om han är bosatt på landet af Rådhusrätten i närmaste stad; men beträffande öfriga mål har Högsta Domstolen, till hvilken förslaget blifvit delgifvet, föreslagit utbytandet af några af de derom handlande paragraferna mot en sålunda lydande: Uppstår tvist om fartygs byggande eller förande, tjenstebefattning derå, sjöfolks aflöning, rätt till fartyg eller till gods som i fartyget är, eller sådant efter denna lag utgående skadestånd, hvilket ej tillhör dispacheurs urskiljande, gånge tvisten till domstol i den ort der fartyget finnes, eller svaranden sin hemvist hafver. Blir det till rikets ständer afgifna förslaget i detta fall godkändt skulle således en stor del sjörättsmål komma att hänvisas tilll behandling vid landtdomstolar. Med tillämpning t. ex. på Göteborg skulle, utom i de jemförelsevis få fall som röra de här hemmahörande fartyg eller här bosatta kaptener, de öfriga, i fråga om laga domstol, blifva beroende af om fartyget vore förtöjdt utom stadens vid Stigbergsliden slwande område, eller på andra sidan om elmannan vid Hisingslandet, eller skepparen för att undvika tilltal vid stadens domstol, förhalade fartyget och sjelf hölle sig från staden. Den i afseende å inländska fartyg från annan ort medgifna rättighet att instämma målen der, mot rederiet eller befälhafvaren, blefve dervid af intet praktiskt värde. Då nu härtill den i nu gällande sjölag bestämda korta stämningstid och föreskrifterna om processens påskyndande äfven äro borttagne, skulle det nya förslaget för godsegare medföra den största olägenhet, ty att vid häradsrätterna med 2 till 3 ordinarie ting om året processa om en vara, som är beroende af konjunktur eller kanske lätt förstörbar, måste blifva förlustbringande. Dortill kommer att då seqvester å ott fartyg kan medföra betydlig kostnad och mången ej kan åstadkomma den borgen som dertill erfordras, den som har en ersättningstalan att utföra mot ett fartyg eller dess kapten, blir beröfvad all säkerhet och utsigt att utfå sin fordran; ty ej lärer någon skeppare ligga och vänta i veckor, kanske månader för att komma inför häradsrätten och ej heller lärer någon, minst en utlänning, godvilligt ställa säkerhet för godsegaren. — Den förändring som nu är i fråga är således ej någon förbättring af det nuvarande förhållandet utan tvertom. Vi förmoda att i asseende på en fråga af sä stor vigt, det utlysta sammanträdet skall komma att blifva talrikt bevistadt af stadena handlande, skeppsredare och öfriga för saken intresserade personer.