Göteborgsposten – 11 maj 1863, sida 2

väg göra utrikesministern interpellationer, hvilket mål äfven vunnits. Tal. visade derefter, huru vårt land ej lidit något mehn af att rikets ständer vid förra riksdagen uttalade sitt deltagande för Italien oaktadt den oro som äfven då på vissa håll visade sig. ÅJag är i tillfället — sade tal. — att meddela hvad den italienska konseljpresidenten Ricasoli yttrade till en svensk kort efter det svenska riksdagen uttalat sina sympatier för Iraliens sak. Han förklarade, att dessa sympatier voro tillräckliga för att Italien, lika godt om han eller någon annan stode i spetsen för den italienska regeringen, skulle understödja hvarje enhetssträfvande som utgingo från Skandinavien. Han tillade, att Italien ville åt de materiela intressena mellan de båda länderna gifva all möjlig utsträckning samt att Sverige blott behöfde sända en underhandlare till Turin, för att få en handelstraktat med Italien afslutad och bereda sig alla fördelar som kunde vinnas. Och det var mening i dessa yttranden af den italienske konseljpresidenten; Ricasoli är, såsom herrarne veta, ingen frasernas man. Tal. visade derefter, huru danska frågans behandling af grefve Manderström och diskuterande i borgareståndet redan drifvit danska ministeren till ett mera aktivt steg för den dank-tyska tvistens förnuftiga lösning. Hr IL. uppträdde vidare mot en föregående talares yttrande, att den offentlige mannen icke eger att uttala sympatier eller at dem låta leda sig, samt visade huru förhållandet är motsatt med Napoleon III, som genom ministern Billault i lagstiftande kåren i Paris uttalat Frankrikes sympatier för Polens sak och hvars sträfvanden gå ut på att binda alla regeringarne genom uttalande af sympatier för Polens sak och såmedelst diplomatiskt tvinga Ryssland att böja sig inför hela det koaliserade Europa och göra gagneliga eftergifter. Den polska frågan har närmat sig det mål, dit den italienska hade hunnit, då den gick sin lösning till mötes. Men om nu denna fråga, liksom den italienska, icke kan uteslutande lösas genom det offentliga uttalandet af hela den bildade verldens sympatier, måste den lösas med svärdet. Då uppträda vestmakterna med krig, och hurudan blifver då Sveriges ställning? — Genom november-fördragen hafva England och Frankrike garanterat Sveriges och Norges integritet mot anfall af Ryssland, mot det att vårt kabinett förband sig att deltaga i då pågående krig, som dock snart slutades genom freden i Paris. Om nu England och Frankrike anfalla denna makt, hvad blifver för oss följden annat, än att Sverige måste verksamt deltaga i de förbundna vestmakternas operationer. Då sådan i sjelfva verket är Sveriges ställning, frågar jag er, mina herrar, om det icke är skäl för oss, att högt uttala våra tänkesätt, för att undgå en eventualitet, som, derest freden icke kan bevaras, är oundviklig. Och de, som yrka på att representationen skall öppet uttala hvad den känner och tänkor, torde kraftigast anlita fredens intresse. Fru Louise Michaeli är nu så återställd från sin långvariga sjukdom, att hon i går kunde ånyo uppträda å kongl. teatern. Annu ur stånd att åtaga sig någon större roll, hade fru M. till utförande valt tvenne mindre sångstycken, mnemligen en aria ur Linda di Chamounix samt Arditis ÅIl Bacio Nöden i Mark. Borås Tidning berättar: Den 26 sistl. April hade några af förläggarne för handväfnadsindustrien i Mark ett sammanträde å Skene gästgifvaregård, vid hvilket tillfälle öppnades en subskription för bidrag till utsädes spanmål åt sådana fattiga af den arbetslösa befolkningen inom de sex mest lidande pastoraterna, som i fattigdom stå närmast dem, som af kommunerna åtnjuta fattigunderstöd. Oaktadt de stora uppoffringar, som förläggarne måst vidkännas å sin rörelse sedan de så enormt uppdrifna garnoch bomullspriserna blifvit en följd af det amerikanska kriget, blef ändock vid ofvannämnde tillfälle flera hundra tunnor spanmål tecknade att nu genast utdelas bland den arbetslösa, fattiga besolkningen. Fabrikören hr Sv. Andersson öppnade subskriptionen med att teckIna 100 tunnor. Teckning af vidare bidrag pågår. Till organist och kantor i Varberg erhöll vid förrättadt val d. 5 d:s direktör Gustaf Stolpe de flesta rösterna. Närmast i rösteantal voro musikläraren J. A. Gasslander från Wernamo och organisten vid svenska församlingen i London U. Å. Widerberg. Dir. Stolpe erhöll ungefär två tredjedelar af de afgifna rösterna. Falköpings skarpskyttekår emottog på sin årsdag, d. 1 Maj, en af stadens damer till kåren skänkt serdeles vacker och dyrbar fana. ICSYaon företar samma dag en utfivot till Ran