Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 2

ändring, som är möjlig. är den han kommer att undergå der alla jordiska lidanden upphört. — Besynnerligt! utropade Robert. Det såg icke ut som om han blifvit mycket bränd. — Det var han icke heller; om han varit det, skulle jag icke tillstyrkt hans forslande från Mount Stanning. Allt kommer sig af den starka sinnesskakningen. Hans helsa hade länge varit undergräfd af den dryckenskap, hvaråt ban öfverlemnat sig, och den har fått den sista stöten af den nattens förskräckelse. IIan har legat i feberyrsel dessa två dagar, men är mycket lugnare i natt, och jag är rädd att han icke kan lefva morgondagen ut. — Jag har fått veta, att han begärt att få se mig, sade mr Audley. — Ja, svarade läkaren likgiltigt. Det är utan tvifvel en sjuklings nyck. Ni släpade honom ur huset och gjorde hvad ni kunde för att rädda hans lif. Förmodligen tänker han, hur rå och ohyfsad han är, mycket på det. De hade gått ur apoteket, hvars dörr mr Dawson stängt efter sig. Han gjorde det väl, emedan der var penningar i lådan, ty byapotekaren kunde väl ej frukta att ens den djerfvaste inbrottstjuf skulle riskera sin frihet för att komma åt blåa piller och koloqvint eller salter och senna. (Forts.)