Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 2

dem hit och dit, efter behag ströende stoft och aska och söndersmulade stycken af koladt trä på den väg, som Robert gick. Klockan var half två, när nattvandraren kom in i byn Audley, och då först föll det honom in att Clara Talboys ej upplyst honom om huru ban skulle få reda på den hydda, der Lukas Marks låg. — Det var Dawson, som föreslog att man skulle föra den stackarn till hans mors hus, tänkte Robert omsider, och jag förmodar att Dawson vårdat honom alltsedan branden. Ian skall kunna säga mig vägen till huset. I afsigt att förfråga sig härom stannade mr Audley framför det bus, der Helen Talboys bott före sitt andra giftormål. Dörren till det lilla apoteket stod på glänt, och ett ljus brann derinne. Kobert slog upp dörren och såg in. Doktorn stod vid mahogenidisken och rörde en mixtur i ett glasmätt med hatten bredvid sig. Ehuru det var sent hade han, som man kunde se, nyss kommit hem. Hans biträdes harmoniska snarkande hördes från ett litet rum inom apoteket. — Ursägta mig att jag stör er, bad Robert, när läkaren såg upp och igenkände honom, men jag har kommit för att besöka Marks, som lär vara mycket dålig. Jag ville fråga er efter vägen till hans mors hus. — Jag skall visa er dit, mr Audley, sade doktorn. Jag ämnar mig dit just nu. — Karlen är då mycket dålig ? — Så dålig att han icke kan bli värre. Den enda för