Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 2

fsägsnade sig från den lilla tresliga staden Brentwood oct gick utför den ödsliga backen ned i dalen, som skilde sta den, hvarifrån han kom, från den andra backen, hvarpå dej skröpliga och otrefliga Castle Inn så länge kämpat mot sir fiende, vinden, för att omsider duka under för den och hop. krympas och förtäras likt ett vissnadt löf, sedan den gamle motståndaren förbundit sig med en ny och obarmhertligarsiende. — Det är en obehaglig vandring, sade mr Audley, det han blickade framför sig på den jemna landsvägen son såg så ödslig ut som vägen genom en ödemark. Det är er obehaglig vandring för en olycklig menniska, som måste fö. retaga den mellan tolf och ett en dyster marsnatt, medar på hela den mörka himmelen icke en enda stråle vittnar on att månan finns till. Men det var väl att jag kom, tänkt advokaten, om den stackarn håller på att dö och verkliger vill sv mig. Det skulle varit mycket orätt, om jag ej in funnit mig. Dessutom önskar hon det; hon önskar det, och jag måste ju lyda henne; Gud hjelpe mig så visst! IIan stannade vid det trästaket, som omgaf prestgårdens trädgård i Mount Stanning, och såg öfver en lagerhäck bor mot den enkla byggnadens jalusibetäckta fönster. Alla dessa fönster voro mörka, och Robert skyndade sig bort efter at blott ha fått roa sig med att en lång stund betrakta de hus, som hyste inom sig den qvinna, åt hvars oemotståndliga makt hans hjertas ointagliga fästning måst gifva sig På det ställe der Castle Inn kämpat mot himlens vindar funnos blott en hög svarta ruiner. De kalla nattvindarns hade lekt med de få qvarlefvor, som elden lemnat och fört