Göteborgsposten – 9 maj 1863, sida 1

Mr Audley ropade på en hyrv rvagn vid hörnet af Farringdon Street och for i den hastigt öfver Smithfields folktomma torg och in i en labyrint af smutsiga gator hvarifrån han kom ut på den breda och storartade Finsbury Pavement. — Man har aldrig sett ett spöke i en hyrvagn, tänkte Robert, och sjelfve Dumas har icke ännu kommit derhän. Men nog skulle han kunna göra något af den ideen, om den föll honom in. Un revenant dans un fiacre. På min ära, den titeln låter icke illa. Berättelsen skulle handla om en dyster herre i svarta kläder, som tog vagnen pr timma, som var oresonlig i fråga om betalningen, som lockade hyrkusken ut till ödsliga trakter utom bommarna, och som gjorde honom förtret på många andra sätt. Hyrvagnen rullade uppför den steniga backe som för Shoreditchs station, och Robert steg ur vid den fula byggnadens dörrar. De voro icke många, som skulle färdas med midnattståget, och Robert gick fram och tillbaka på den långa perronen läsande de stora annonserna, hvars höga bokstäfver sågo matta ut i det dunkla lampskenet. Han satt alldeles ensam i vagnen. Alldeles ensam, säger jag. IIan hade dock fått bredvid sig den hemska följeslagare, som är den efterhängsnaste af alla. Georg Talboysskugga förföljde honom äfven i den beqväma vagnen af första klassen, och den var bakom honom, när han såg ut genom fönstret och var dock på samma gång framför honom och det ilande lokomotivet i busksnåret, som tåget närmade sig, bredvid den ovigda gömma, der den döde mannens jordiska qvarlefvor lågo försummade och ouppmärksammade. — Jag måste gifva min förlorade vän en anständig be