Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 2

von Dorn lidit nederlag vid Franklin 1 Tennessce. Senare Post. Wienertidningen Generalkorrespondenz meddelar uti en skrifvelse från Petersburg en analys af de ryska svarsnoterna till Frankrike, England och Österrike, hvilka, fastän tankegången uti dem är lika, dock ej äro lika lydande. Svaren till Wien och Paris likna mest hvarandra, hvaremot det till London afviker något. Det heter i nämnda analys: Kejsaren af Ryssland är ense med makterna derom, att wienerfördragen tjena som grundval, och han upprätthåller sina rättigheter med hänsyn till uttydningen af de stipulationer, som angå Ryssland. Makternas förtroende, som uttalar sig deri, att de åt honom öfrverlåta att utfinna medlen till en varaktig pacifikation af Polen, finner sitt rättfärdigande i kejsarens afsigter, hvilka, oafsedt amnestien, gingo ut på att upprätthålla och möjligen ytterligare utveckla de åt Polen skänkta institutionerna. Med hänsyn till tillämpningen och utvecklingen af dessa institutioner, hvilka ovilkorligen äro beroende deraf, att lugn och förtroende återvända i Polen, kunna makterna lita på kejsarens omsorg. Förnämsta hindret är den i utlandet organiserade permanenta sammansvärjningen. Sålånge detta hinder ej är undanröjdt, kan man svärligen hoppas en hastig lösning af de närvarande svårigheterna. Den ställning, som makterna vilja intaga, skall väsentligen kunna bidraga till att hämma oordningarne i Polen, hvilka till sitt hufvudändamål äro riktade mot hela Europa. Kabinetten uppmanas derföre att beträda den lämpliga vägen; då skall man kunna hoppas, att kejsaren förr skall se sig i tillfälle att fritt kunna utföra sina högsinta afsigter mot de polska undersåterna. I ett bref från Petersburg till den ministeriela preussiska Korresp. Stern skrifves, att det längsta svaret är det, som tillställts engelska kabinettet. Ryssland går deri in på, att taga 1815 års fördrag till basis, och bevisar, att det uppfyllt der ingångna förbindelser; det häfdar sin frihet att handla, men medgifver äfven andra frihet att annorlunda tolka fördragen. Kort sagdt, det syra ark länga svaret gör det intryck, att Ryssland icke vill tillstänga dörren för ytterligare förhandlingar och diskussioner. — Österrike hade i sin note frambållit grannstaternas svåra ställning. I sitt svar erkänner Ryssland detta fullkomligt och uttalar den önskan, att grannstaterna äfven å sin sida skola göra hvad nödigt är, för att lugna polackarnes sinnen. — Frankrike har betraktat saken som motståndare till den kosmopolitiska revolutionen, och Ryssland anmodar i sitt svar om bistånd till nämnda revolutions bekämpande. I allmänhet betecknas, att Rysslands svar är af den art, att derpå nya diplomatiska förhandlingar kunna byggas, hvarföre de krigiska utsigterna tagit en motsatt tendens. De europesiska börserna ha derigenom blifvit lugnare — I men är utsigten till en fredlig lösning af polIska frågan i rättvisans anda dermed större? Vi tro ej — men hvad som synes antaga en I bestämd karakter, det är att polackarne alltmera få lita på sig sjeltva; både Frankrike Joch Österrike sägas allmänt befinna sig på I reträtt. Oväntade händelser kunna dock ännn inträffa, och troligt är, att polackarne ej I skola svigta, fastän de se sina förhoppningar si viss mån skymmas. , De främmande tidningarne meddela nu -len del depescher, vexlade mellan England Åoch Ryssland, samt redogörelse för samtal mellan dessa länders statsmän. Af ett samtal mellan engelske utrikesministern och ryske gesandten i London v. Brunnow finner man bl. a., att Ryssland sökt spränga alliansen mellan England och Frankrike. Gesandten frågade nemligen om England hyste fredliga afsigter, hvartill grefve Russell svarade ja, men derefter tillade: ÅFör att ni icke skall hängifva eder åt vilsefarande åsigter, får jag likväl tillägga: England har endast fredliga afsigter, och det står blott i fredliga förbindelser till andra makter; men ställ ningen kan förändra sig. Det är ju möjligt, att Ryssland törkastar Englands förslag. Upproret i Polen kan gripa vidare omkring sig, och faror kunna uppstå för Europa om czaren ej tager något steg till försoning. Von Brunnow försäkrade derefter, att de existerar planer till en förändring af Europas karta; men Ryssland ville e inlåta sig på dylikt, fastän man erbjudit sig att hålla det skadeslöst, det höll sig tvärton till Europas nuvarande karta och önskade U am samma vore fallet med England OR M ee Av? r DD — — 9 M — — — — — —— —