Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 1

Första Maj i Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Det såg hotande ut på morgonen den I:sta Maj. En lätt, kall dimma låg öfver staden och vårfestens morgon hade starkt tycke af en morgon i November. Den kulna morgonen förde i släptåg kulna ansigten och litet hvar kastade frågande blickar genom dimman upp mot bimlen. Optimisterne sade: ni ska få se att dimman skingrar sig och sen få vi vackert i dag; pessimisterne mumlade: hällregn. Och de förstnämnde fingo rätt. Dimman skingrades småningom; och vid middagstiden strålade solen blank och trind och alla voro glada. Visserligen hyste en mängd damer sina dubier huruvida det skulle gå an att gå på Djurgården efter de föregående båda dagarnes snöblandade regnskurar, men i alla händelser var det torrt på Gustaf Adolfs och Carl XIII:s torg, som tillsammans med Norrbro på en dag sådan som denna utgöra brännpunkterna i staden för de skådelystna. Redan kl. 25 började damer i luftiga sommarkostymer — några försigtiga doflelkappor syntes naturligtvis också — att ställa upp sig utefter Norrbros trottoirer, på Gustaf Adolfs torg, Arsenalsgatan, Carl XIII:s torg o. s. v., och den från alla kanter tillströmmande massan ökades med hvarje ögonblick. En särdeles brokig tafla erbjöd hela denna väg, som var ytterst talrikt besatt, och mängden af de skiftande para