Göteborgsposten – 6 maj 1863, sida 1

schweitzeriet sör att vänta. Ett glas punsch mamsell! — Jag väntade länge och väl, men förgäfves. På min åter framställda begäran svarade mamsellen: Det är omöjligt, för vi ha inga glas! Jag gick för att få en droska. Omöjligt! Slutligen kom jag underfund med att alla åkdon stadnade utanför Blå Porten för att slippa betala genomfarten och nu fick jag plats genast. Sällan om någonsin har jag sett sådan mängd menniskor i rörelse någon första maj och jag måste tillägga att på många år vegetationen ej varit så pass framskriden som nu, något grönt var åtminstone att se ehuru det ej var mycket; förr om åren har det gröna man sett varit inskränkt till de gröna blad och qvistar o. s. v. man kunnat observera i äldre damers hattar. Några oordningar kunde jag ej heller se till och munterheten var ganska tyglad, mer än annars brukar vara fallet. Sådana voro mina betraktelser då omnibusen stannade på Gustaf Adolfs torg. Första Maj är slut, min redogörelse för den är så också. Walfrid. w————— —— 2