Göteborgsposten – 5 maj 1863, sida 2

(Insändt.) Till Red. af Göteborgs-Posten. Man kan i vissa fall förvärfva sig ära, äfven då man blir besegrad; detta gäller isynnerhet uti vetenskapliga strider; ty den som, öfverbevisad af motpartens skäl, gifver sanningen rätt och erkänner sig sjelf hafva haft orätt, ådagalägger derigenom en upphöjdhet och ädelhet i tänkesätt och karakter, som måste tillvinna honom andras högaktning. Vi vilja derföre icke tro, att man uti Göteborgs-Posten ånyo i fråga om Skapelsen uppträdt emot oss blott för att få behålla sista ordet, lika litet som vi nu af sådan anledning taga till orda. Genmälet uti N:o 99 af nämnde tidning gifver ock tydligen tillkänna, att en principiell olikhet i religiöst afseende eger rum mellan oss och Göteborgs-Postens redaktion, i det denna icke antager bibeln, åtminstone i sin helhet, såsom en gudomlig uppenbarelse, hvilket vi deremot göra. Det tjenar således icke mycket till, att vidare ordvexla uti ifrågavarande ämne. Vår afsigt har också från början endast varit att bevisa, det bibelns skapelsehistoria icke göres om intet genom geologiens resultater, utan dermed mycket väl kan stå tillsammans, emedan de blott utgöra olika framställningar af skapelsen, sedd från olika synpunkter. Vi inskränka oss således till att blott tillrättavisa de falska slutsatser, som uti genmälet blifvit dragna af våra yttranden. Det påstås bland annat, att vi i flera fall gjort oss skyldiga till motsägelser; men det enda exempel, som anföres till bevis derpå, är dock icke bevisande. Ett par yttranden, som vi ss. 53 och 66 af Theol Månadsskrift haft, anföras, såsom de der skulle stå uti strid med hvarandra, men att så icke är, lär hvar och en lätt finna, som gifver akt på, att å s. 53 talas om skapelsens verk, sådana som de i 1 Mos. 1 kap. framställas, men å s. 66 om Jordskorpans bildning, som geologerna anse hafva skett under långa perioder. Att vi icke gjort oss skyldiga till någon motsägelse här vid lag, bevisas ytterligare af hvad vi s. 73 sagt: vad bibelns förhållande till naturvetenskapen beträffar, så kan det vara likgiltigt, antingen man antager vissa långa perioder för jordskorpans bildning eller icke; ty bibelns berättelse om de 6 skapelsedagarne låter oss icke veta, huru jordskorpan bildades-. Det är således klart, att sättet för denna bildning. hvilket just är det, som geologien söker utforska, icke kan inpassas i de Mosaiska skapelsedagarne, men deremot måste bibeltolkaren antaga, att vexternas och djurens skapelse m. m. försiggått på de dagar och i den ordning, som i 1 Mos. 1 kap. omförmäles. Vårt yttrande, att man icke ens kan vänta, det bibelns framställning af skapelsen skall vara lika med det sanna resultat, hvartill naturforskningen möjligtvis en gång kommer, emedan bibeln betraktar skapelsen från religiös synpunkt, men naturvetenskapen trån naturhistorisk, — tolkas uti genmälet så, som om vi skulle hafva menat, att den menskliga forskningen icke är förenlig med bibeln, ja rent af syndig. Vi förstå sannerligen icke, huru en sådan slutsats kunnat dragas af våra ord; vi anse icke heller våra yttranden hafva gifvit anledning till det resonemang, som följer i sammanhang med den der absurda slutledningen. Längre ned nti genmälet heter det: Vare sig härmed hurusom helst, det, att geologiens målsmän äro af olika meningar, bevisar dock icke, att geologien är en logn;— detta hafva vi icke heller någonsin påstått. Genmälaren förmenar vidare, att vår tolkning af orden i 1 Mos. 7: 19 alla höga berg under hela himmelen, är godtycklig; han hade gjort oss en tjenst, om han framställt sin tolkning af samma ord; vi hafva tolkat den i öfverensstämmelse med professoren Kurtz m. fl.; och vi tro icke, att de kunna annorlunda tolkas. Af nämnda ord kan man i alla fall, säsom vi gjort, sluta till flodens allmännelighet, hvilken dock äfven angifves uti v, 23, der det heter: Så vardt då förgjordt allt det, som varelse