mörka gomman i busksnäret på Audley Court. Än genomilades han af fasa öfver den oförrätt, som vederfarits den mördade, och han skulle gerna ha velat färdats snabbare än extratåget mellan Brässel och Paris förde honom för att godtgöra denna oförrätt. Han inträffade i London i skymningen två dagar efter afresan från Audley Court, och han for straxt till Clarendon för att fråga efter sin farbror. Han ämnade icke besöka sir Michael, emedan han ännu icke bestämt hur mycket eller hur litet han ville säga honom, men han ville gerna veta bur den gamle mannen uthärdat det förfärliga slag, som träffat honom. — Jag vill tala med Alicia, tänkte han; hon kan säga mig bur det står till med hennes far. Det är blott två dagar sedan han for från Audley. Jag kan näppeligen vänta någon gynnsam förändring i hans sinnesstämning. Men mr Audley skulle icke råka sin kusin den aftonen, ty tjenstefolket i Clarendon sade honom att sir Michael och hans dotter på morgonen afrest från Paris till Wien. Robert var mycket belåten med denna underrättelse. den gaf honom ett välkommet rådrum, ty det var bestämdt bäst att icke tala med baroneten om hans brottsliga hustru förrän han återkom till England med oforsvagad helsa och återvunnet sinneslugn, såsom han hoppades att han skulle er gång. Mr Audley åäkte till Temple. Rummen, som alltsedar Georg Talboys försvinnande förekommit honom så ödsliga vore det dubbelt den aftonen. Ty det, som hade varit en