vara öfverdrifven. Korrespondenten väljer dock icke väl sina ord, då han säger att Malmöboernas sympatier för Polen visat sig förnämligast genom att på allt sätt uppskörta de stackars främlingarne på allt hvad till lifvets nödtorft hörer, såsom äta, dricka o. s. v., emedan de, som gjort sig skyldiga till dessa prejerier, utgöra ett mycket litet fåtal at Malmös innevånare, hvadan väl icke staden bör uppbära skulden derför. Det är ju, såsom öfverste Lapinski anmärker med beundransvärd finesse Ånaturligt att värdshusvärdar i sitt yrke ej kanna hysa några politiska sympatier, och vi kunna blott beklaga att de åtgärder, som af vederbörande myndigheter och andra för saken intresserade personer vidtagits till hämmande af prejningsofoget icke krönts med bättre framgång. Polackarnes obekantskap med landets språk har naturligtvis i hög grad bidragit till detta förhållande och gjort det möjligt för dem, som åtagit sig att förse dem med deras lifsförnödenheter, att taxera dem vida öfver här gällande priser. Resultatet är att under det frihetskämparnes vistande härstädes blifvit, såsom desse sjelfve uttrycka sig, une bonne affaire för några personer af det slag, som aldrig försummar profitera af gynnande omständigheter, så ha de förre sett sin väl försedda krigskassa sammansmälta betydligt med hvarje dag under det tvungna vistandet på ett ställe, der de ej kunna göra det ringaste för det lands räddning, som de omfatta med så lidelsefull kärlek. Såsom ett exempel på de utgifter polackarne hafva att bestrida härstädes vill jag blott anföra den betalning af 2,000 rdr rmt de nödgas erlägga för att deras seqvestrerade krutförråd blifvit inrymdt på det vid Lomma förlagda fartyget, och detta oaktadt det väl ännu är problematiskt huruvida de skola återbekomma sin ammunition och sina vapen. Att de främmande krigarne måste finna sin Malmösejour mycket ledsam i följd af sin ofvanantydda isolering, andra omständigheter att förtiga, torde vara klart äfven för dem, som ej sett dem passera sina dagar här utan annan. förströelse än den enformiga vandringen på stadens gator och på de rättliniga gångarne i den s. k. promenaden. Mycket få äro de hus, som öppnat sig för medlemmar af expeditionens bildade och i allo aktningsvärda officerskår; orsaken härtill torde förnämligast vara att söka i svårigheten att meddela sig med främlingarne och vår ofvan påpekade skånska flegma. I början af polackarnes vistande härstädes sormerade åtskilliga här förlagda hnsarofficerare bekantskap med de polska officerarne; men en för tillfället allsmäktig vilja inom regimentet opponerade sig mot den börjande förtroligheten såsom varande af vådlig natur, och förbud utfärdades mot hvarje samspråk mellan de svenska officerarne och främlingarne — ett tilltag, hvaröfver naturligtvis många och bittra kommentarier gjorts på svenska liksom på de språk, som talas af den polska expeditionens medlemmar. Det behöfver ej förbjudes, ty den saken förbjuder sig sjelf, lär en satirisk skönhet ha yttrat, men den omständigheten att umgänget redan var i gång visar att hon underskattat våra officerares språkkunskap. Hvad beträffar de omständigheter, som vållat expeditionens misslyckande, så torde det vara utom allt tvifvel, att icke blott den engelske kaptenen på Ward Jackson var i rysk sold utan att äfven det engelska bolag, af hvilket fartyget var förhyrdt, gjort sig skyldigt till ett skändligt förräderi mot polackarne. Bolaget lär ha telegraserat till Petersburg om fartygets afgående till Östersjön och sedan förhindrat dess utlöpande på bestämd tid, så att de ryska kryssarne skulle kunna hinna Ne———Ö oe— —-n2—— AL 2 2