Robert förundrade sig öfver detta, då han tankepridt betraktade det otrefliga landskapet från sin plats i den ruskiga diligens-kupn. Det förekom honom som om ett blad vore ryckt ur hans lifs bok nu, när Georg Talboys mörka bistoria vore slutad. Hvad skulle han nu göra? En mängd rysliga tankar genomflögo hans själ, då han erinrade sig den berättelse han hört från Helen Talboys hvita läppar. Hans vän — hans mördade vän låg dold bland den gamla brunnens murknade ruiner på Audley Court. Han hade legat der sex månader obegrafven utan att någon visste något derom — dold i den gamla klosterbrunnens mörka djup. Hvad skulle han göra? Att söka efter den mördades jordiska qvarlefvor vore detsamma som att föranleda rättvisans tjenare att undersöka saken. Och om de gjorde detta, måste myladys brott ovilkorligen bli upptäckt. Om det blef bevisadt att Georg Talboys dödats på Audley Court, var det afven bevisadt att I mylady haft sin hand med i det hemliga mordet, ty man I visste att den unge mannen gått att uppsöka benne i lindI promenaden den dag, då han försvann. — Min Gud! utropade Robert då han insåg det ohyggliga i dessa förhållanden, skall min vän ligga qvar i denna seviga graf, emedan jag förlätit den qvinna, som mördat honom? Han kände att han icke kunde reda sig ur denna dilemma. Än tyckte han att det kunde göra hans aflidne vän detsamma, om han låg begrafven under ett marmormonument arbetadt så att det väckte hela verldens beundran eller i den