Article Image
sammanstötningen kunde dock ej undvikas, alldenstund skon. gick för fördevind. I Trädgardsföreningen lär gasledning med snaraste komma att införas. Skarpskyttekärens hornbläsare och trumslagare företogo i går morse kl. 27 en ösningsutflykt åt Ilisingslandet under besål al I:ste trumslagaren vid kåren, hr L. Philip, och återkommo vid middagstiden. Sverige och Polen. De i går afton anlända Stockholmstidningarne meddelade ännu icke in extenso diskussionerna inom stånden ang. hrr Stael v. Holsteins och Björeks motioner i polska frågan. Vi äro derföre endast i tillfälle, att efter N. D. A. meddela följande sammanträngda framställning, af hvilken framgår såsom förut antaget att någon förebråelse för overksamhet i polska frågan ej kan riktas mot svenska kabinettet. I lördagens plena har den polska frågan sysselsatt de fyra riksstånden, med anledning af ekonomiutskottets förut bekanta utlåtande. Inom ridderskapet och adeln fattades efter en diskussion, som upptog hela f. m., samt efter votering, som utföll med 125 röster mot 35, en resolution af i det närmaste följande lydelse : elifligt deltagande i det polska folkets olyckor och beklagande de orättvisor, som öfvergått detsamma genom förtryckande af dess nationalitet, hyser ridderskapet och adeln det fulla förtroendet, att regeringen icke lärer underlåta att på diplomatisk väg och i samband med utländska makter uttala sig till Polens förmån enligt folkrättens och mensklighetens fordringar, dock utan att freden störes, sålänge det kan ske såsom förenligt med vårt sjelfbestånd och utan att kränka Sveriges ära och värdighet. Detta af frih. Tersmeden framställda bemedlingsförslag förordades af hrr Montgomerie-Cederhjelm, O. v. Knorring, grefve af Ugglas, frih. R. Cederström, hr af Klint, frih. H. Hamilton, grefve Erik Sparre och hr Reuteravärd. Äfven h. ex. ntrikes statsministern förklarade sig icke hafva något emot ett sådant beslut. I sitt anförande upplyste h. exc. bland annat, att från vårt kabinett afgick redan den 2 mars, således förrän från någon af de öfriga makterna, en depesch till Petersburg rörande denna angelägehet; och den 7 april, d. v. s. 3 dagar före de tre stormakternas depescher, sände vårt utrikes kabinett en ny note, som, om vi rätt uppfattade h. exc. förklaring, skulle vara till syftningen ungefär lika, men till argumentationen olika dessa makters. Något svar har ännu icke till oss ankommit, och h. exc. sade sig icke veta om de andra hofven erhållit något sådant. H. exc. tillade såsom naturligt, att Sverige iakttagit all möjlig hofsamhet i sina framställningar till en makt, med hvilken vi för närvarande stå på vänskaplig fot. Han uttryckte sin förhoppning att kejsar Alexanden den 2:e skulle tillfredsställa Polens rättmätiga fordringar och skänka det olyckliga landet välsignelsen af en sansad frihet. Af de många talare, som yttrade sig varmast och kraftigast för Polens sak, nämna vi frih. A. C. Raab, och hr E. v. Qvanten, som i längre anföranden skildrade de helt naturliga sympatierna hos Sveriges fria folk för det ädla, af den grymmaste och råaste despotism förtrampade Polska folket; samt hr M. Brakel, hvars lysande och vältaliga föredrag var fullt värdigt den stora sak, såsom hvars kämpe han uppträdde. Hr R. Th. Cederschiöld, med hvilken frih. Sprengtporten och slutligen äfven frih. Raab förenade sig, föreslog den redaktionsförändring i motiverandet till utskottets betänkande, att derur skulle utgå de ord, hvilka söka förneka ständernas grundlagsenliga rätt att yttra sig i såkallade ministeriela frågor-. Detta förslag förkastades genom votering. Sasom sakförare för utskottets motivering framträdde egentligen ingen annan än frih. C. J. O. Alströmer. Efter en lång diskussion och slutlig votering stannade presteståndet vid det beslutet, att godkänna utskottets förslag med följande af doktor Lindgren formulerade tillägg: -att rikets ständer, med tillförsigt att Kongl. Maj:t så länge bevarar freden åt Sveriges folk som möjligt är, icke anse ifrågavarande motioner till någon åtgärd föranleda. De talare, som yttrade sig för utskottets förslag, voro: dokt:na Säve, Thyselius, Landgren, Sandberg, Gumaelius, professor Agardh, riksarkiv. Nordström samt kyrkoh. Wennerström och Otterström. Besynnerligt var att, ehuru ingen yttrade sig för det af doktor Lindgren uttalade förslaget, det likväl blef ståndets beslut. Mot detsamma reserverade sig också riksarkiv. Nordström, som ansåg det ologiskt. Under den långvariga och lifliga diskussionen i borgareståndet frams älldes hufvudsakligen tvenne olika yrkanden, det ena enkelt bifall till utskottets hemställan, det andra en resolution enligt följande af hr Ekman framställda ordalydelse: Uttryckande de varmaste sympatier för det lör sin frihet kämpande Polen, och fullt förvissadt att K. M. i Sveriges förhållande till främmande makter iakttager hvad landets ära och fördel föreskrifva, samt att freden, som för Sveriges inre utveckling är ett oafvisligt behof icke blottställes, så länge dess bibehållande är förenligt med omtanken för landets sjelfbestånd och värdighet, finner borgareståndet de väckta motionerna ej böra till någon åtgärd föranleda. Detta hr Ekmans förslag understöddes på det lifligaste af dem, som önskado freden till hvad pris som helst och ausågo en absolut neutralitet, så länge den möjligt kunde upprätthållas för den politik som bäst öfverensstämde med Sveriges fördel. Denna åsigt bekämpades med mycken värma af hrr Lallerstedt, Carlån, Björk, Blanche, Ridderstad m. fl. hvilka ansågo det vara högst vådligt att genom något på förhaud uttaladt fredsprogram binda regeringens händer, med afseende på möljligen inträffande vigtiga tilldragelser. De absoluta fredsvännerna hade den oförsigtigheten att drifva frågan till votering och fingo plikta med ett nederlag i det hr Ekmans förslag förkastades med 37 röster emot 27. I Bondeståndet antogs utskottets förslag med 63 ja mot 20 nej, som äskade att med godkännande af det slut hvartill utskottet kommit förändra de för betänkandet anföra motiver i den syftning frih. H. Raabs reservation i frågan innefattar. I Finland har en ny betecknande omständighet inträffat. Historikern adj. Forsman har utnämnts till professor. IIr F. är en af de argaste svenskhatare Finland har och har särskildt gjort sig känd för personliga utfall mot vår konung, hvars folklighet ej finner nåd

4 maj 1863, sida 2

Thumbnail