Göteborgsposten – 29 april 1863, sida 2

Insändl. Till herrar Stadsfullmäktige hemställes vördsamligen. om det ej må varda tillätet åhörare af Fullmäktiges förhandlingar att taga plats å de utmed väggarne i deras sessionsrum ställde och af Fullmäktige ej begagnade bänk-soffor. Det skulle såmedelst beredas tillfälle för dem, som intressera sig för stadens allmänna angelägenheter, att kunna öfvervara Stadsfullmäktiges sammanträden samt finna möjlighet att uppfatta hvad som dervid afhandlas, — något, som med svårighet låter sig göra å den mörka, å och qvafva samt med sittplatser för endast omkring 15 u 16 personer boräknade läktare, dit ensamt hittills åhörare fått tillträde och der, utom svårigheter att kunna för den tryckande värmen hålla ut mer än högst en half timmas tid, föga höres af hvad som nere i salen talas. Ins. skulle tro att berörda hemställan icke kan annat än bifallas, helst den sal, Fullmäktige valt för sina sammanträden, lemnar godt utrymme för i det minsta 60 a 70 sittande åhörare, utan ringaste mehn tör Fullmäktige, hvilka icke gerna kunna vara besvärade af att några aktade samhällsmedlemmar , ty andra infinna sig säkert ej såsom åhörare — under sträng tystnad uppehålla sig i samma rum med Fullmäktige. Insändaren håller väl före, att herrar Fullmäktige icke någonsin utfärdat ordres för deras vaktmästare att från sessionsrummet utestänga åhörare, ty ett sådant förbud skulle stå i strid med Kongl. Förordningen om Kommunalstyrelse i stad, den der föreskrifver att Fullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga hvartill väl i främsta rummet hörer att åhörare ej må förhindras att, så långt utrymmet medgifver, inkomma i det rum, der förhandlingarne pågå (med plats at sitta får det vara huru det kan); men Ins. tror att för undanrödjande af alla tvifvel. det vore i sin ord: ning, att Fullmäktiges vaktmästare erhåller tillsägelse derom, att han vid framtida sammanträden icke eger att förvägra de ahörare, som så önska, att inträda : ionsrummet.