Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 3

IIva jehanda. Kärleken på hafvet. En skeppsbyggmästare hade nyligen af en ung, förnäm engelsman emottasit anbud på en pleasure-yacht, som just i dagarne gått af stapeln på hans skoeppavarf. Engelsmannen ville dock först på försök företaga en liten seglats på redden och hade inviterat skeppsbyggmästarens vackra 16-åriga dotter att vara honom följaktig på färden. Man går under segel. Från hamnkajen beundrar skeppsbyggmästaren fartygets snabba gång och regelbundna slag, hvarefter han, vinkande med hatten gaf tecken att passagerarne skola vända tillbaka. Men, jumer han vinkade, desto mera aflägsnade sig den lätta farkosten och hade snart för hans blickar förlorat sig i fjerran. Nu först insåg den stackars mannen, i det han vände om hem, huru oklokt han bandlat, som så 1 ordets egentligaste bemärkelse lemnat sin dotter vind för våg med en främling. De båda bortflyktade gingo emellertid i land i en hamn vid Frankrikes norra kust, der de sökte undandraga sig fadrens efterspaningar. — Fartygets kapten blef af den unge engelsmannen anmodad att föra honom och hang följeslagarinna till England, men då fartygets besättning var otillräcklig att manövrera det, ropade man under öfverfarten an en fiskarebåt, som tog yachten med sig till Dover i släptåg. Skeppsbyggmästaren fick igen sin yacht, mot att betala fiskrarne räddningsomkostnaderne. Värt par deremot hade fortsatt resan till London, der fadren ej ännu lyckats återfinna sin enleverade dotter.