Göteborgsposten – 28 april 1863, sida 2

IIan gjorde denna fräga i en bestämd ton, som om han visste att detta vore just sjulfva hufvudsaken. — Jag har redan sagt er, d:r Mosgrave, att jag icke, vet det. Ja, sade läkaren, men ert ansigte har sagt hvad ni icke ville yppa för mig; det har sagt mig att ni hyser misstankar. Robert Audley teg. — Om jag skall kunna vara er nyttig, måste ni hysa förtroende till mig, sade läkaren. Den förste mannen försvann — huru och när? Jag vill veta omständigheterna vid hans försvinnande. I Robert teg en stund innan han svarade derpå; men omsider höjde han hufvudet, som varit tankfullt nedböjdt, och talade till läkaren. — Jag vill anförtro mig till er, sade han. Jag vill! helt och hållet lita på er hederskänsla och godhet. Jag ber er icke att handla i strid mot samhällets intressen, men jag! ber er att rädda vårt obefläckade namn från förnedring och vanära, om ni kan göra det med godt samvete. Han berättade historien om Georgs försvinnande och den om sina egna tvifvel och farhågor, huru mycket det än kostade på honom. D:r Mosgrave lyssnade lika lugnt som han lyssnat förut. Robert slutade med att allvarligt vädja till läkarens bästa känslor. Han bad honom ifrigt att skona den ädle gamle mannen, hvars olyckliga förtroende till en dålig qvinna hade gjort honom så olycklig på gamla dagar.