Göteborgsposten – 27 april 1863, sida 2

skrämdt och bedyrar, att Rysslands svar på makternas noter skall bli afvisande, i vänskaplig form naturligtvis; att följden deraf skulle bli krig, antages för giftvet — och betecknande är att de polska emigranterna i Paris och London med bestämdhet vänta ett dylikt utbrott, liksom de äfven försäkra med fullkomlig ötvertygelse, att kejsar Napoleon skall utan tvekan förklara kriget, sedan tillfälle dertill erbjudit sig. Ett sinnrikt streck mot Preussen af den franska diplomatien omtalas. Denna uppmanar de öfriga tyska staterna att, efter Österrikes föredöme, ansluta sig till vestmakterna. Strecket antages vinna tramgång, och Preussens isolering är sedan fullständig. Från Paris skrifves, att kejsaren, som i dessa dagar hållit en stor revy med gardet, med det snaraste skall företagas en ny truppmönstring. Någon permission tillstädjes nu icke längre, och lifiig verksamhet råder inom krigsdepartementet. Betallning har gifvits att iständsätta alla krigsskepp, som ännu icke äro utrustade. Kejsaren studerar ifrigt militärk urtor, och -luften är fylld af krigiska tendenser:. LEurope?, stundom särdeles väl underrättad, anser det sannolikt, att en revolution i Ryssland snart skall komma polackarne till hjelp, och meddelar, efter en skrifvelse från Paris, att de revolutionära komiteerna i all hemlighet der utrustat en rysk kår om 5 till 6,000 man, som i små afdelningar skola rycka öfver gränsen och förena sig med de polska trupperna. Förhandlingar hafva verkligen egt rum mellan Frankrike och Italien. Franska regeringen (ej kejsar Napoleon, som bestämdt säges ha enskildt korresponderat med Victor Emanuel) har uppmanat den italienska, att ansluta sig till Frankrikes steg i Petersburg, hvarpå den senare, enligt Opinione, svarat jakande; italienska regeringen förbehåller sig likväl den handlingstrihet, som kräfves af Italiens egna politiska ställning. Till Times skrifves från Wien d. 18 d:s: I förrgår underrättade Österrikiska regeringen officielt Preussen och de öfriga sta terna i Tyska Förbundet, att den till Petersburg afsändt en depesch angående förhållandena i Polen. På samma gång afsände grefve Rechberg till Österrikes diplomatiska agenter ett cirkulär, hvilket säges innehålla en detaljerad berättelse om hvad det kejserliga kabinettet har gjort till förmån för Polen. I wienertidningen Presse berättas, att österrikiske utrikesministern sagt sina underordnade, att i hans framtida politik skola endast Österrikes intressen tagas i betraktande, remedan han ej ingått i några bindande forpligtelser?. Det österrikiska cirkuläret innehåller ej denna sats, men jag har från god källa hört, att grefve Rechberg upprepade gånger låtit britiska och franska ambassadörerna förstå, att han förbehåller sig rättighet att handla efter omständigheterna. I början af denna vecka öfverlemnade hertig de Gramont (fransk ambassadör) till kejsaren af Österrike ett egenhändigt bref från Napoleon (II, men ingenting deraf är bekant, mera än att det omhandlar sakernas ställning i Polen.Inom engelska underhuset har den ryska amnestien varit på tal. Denman frågade premierministern, om den af Ryssland uttärdade amnestien afsåg att göra slut på afrättningen af de politiska förbrytare, som sedan upprorets början kastats i fängelse. Lord Palmers.on anmärkte i sitt svar, att amnestidekretet, esier hvad det säges, blitvit offentliggjordt i en olika form i Petersburg och Warschau. För egen del kunde han endast säga, att den mera omfattande uttydning skulle vara den rättvisaste, emedan det ej kunde förnekas, att de ryska trupperna gjort sig ekyldiga till afskyvärda handlingar, och att ryska regeringen ännu stod långt tillbaka i hänsyn tll ötverseende och nåd, om den ville komma på god tot med den allmänna meningen i Europa. Krigsskådeplatsen i sjeltva Polen företer en rörlig och liflig anblick. Vid Mizskow (Miechow?) vid WienWarschau-banan har en fäktning egt rum. Tvenne broar äro ofarbara. — Vid Radomsko bar stått en häftig kamp. Från Lithauen anföres, att Narbutt d. 13 d:s vid Silownia upprifvit en afdelning ryssar. En annan insurgentledare Wirlouch stred d. 16:de segerrikt vid Åyzmori. En tredje. Mossakowiski, står med 600 man vid Skalna. Landtsolket deltager i upproret. Jerioranski, som stred vid Langiewiczs sida vid Malagosz, har åter visat sig i spetsen för 800 man vid Tomaszew i guvernementet Lublin. Från Kalisch berättas, att garnisonen derstädes ryckt ut ur staden, och d. 22 d:s hördes göder ifrån kanondunder, hvarföre man trodde, att det vid Bezezin, 1 7 mil från Kalisch, kommit till en fäktning. En hel mängd ytterligare drabbningar omtalas, hvilka alla måste starkt decimera de ryska trupperna. Nya friskaror rycka i massor in i Polen, och man börjar antyda, att upproret ej kan