Göteborgsposten – 24 april 1863, sida 2

— Kan jag så lof att tala med er en half timma i morgon, mylady. — Ja. Nar ni behagar. Godnatt. Hon gick ut lugnt, stödjande sig mot sin kammarjungfrus axel och lemnade Robert i ett tillstånd af underlig förvirring, som var mycket plågsam. Han satte sig vid den breda kaminen, på hvilken den sröda falaskan bleknade och funderade på den förändring, som inträdt i detta hus, som intill den dag då hans vän försvunnit, varit ett så angenämt hem för alla dem, som befunnit sig under dess gästfria tak. Han satt och grubblade vid den ensliga härden och försökte besluta hvad han skulle göra li denna plötsliga kris. Han satt der ur stånd att bestämma sig för någon viss plan försankt i djupt grubblande, ur hvilket han väcktes genom ljudet af vagnshjul som rullade mot torndörren. Klockan i vestibulen slog nio, när Robert öppnade biblioteksdörren. Alicia kom nedför trappan med sin kammarjungfru, en rosenkindad landtflicka. — Farväl, Robert, sade miss Audley, räckande ut handen åt sin kusin, farväl och Gud vare med dig! Du kan vara viss på att jag skall vårda pappa. — Jag är viss derpå. Gud välsigna dig, min kära Alicia. För andra gången den aftonen tryckte Robert Audley sina läppar på sin kusins öppna panna, och äfven nu låg i denna helsniag något broderligt och faderligt snarare än den hänförelse, hvarmed sir Harry Towers skulle utfört denna bandling. I