Göteborgsposten – 24 april 1863, sida 2

270 s MMUICH. 564 Klart. Halfklart. Klart. 23 JOD TT DD I 1 25,059 6,7 25,204 9,0 25,369 o.4 NV. NV. NV. LJ 8 2 2 2 1, 3 9 Från Utlandet. Hela Europas blickar äro nu fästade på Petersburg, i atvaktan på det svar ryska hofvet skall vilja afgifva å stormakterna Frankrikes, Englands och Österrikes noter. Det enda, som utdunstat, är en uppgift i parisertidningen ÅLa France, som vill veta, att nämnda noter väckt stor sensation i Petersburg. Naturligtvis är denna notis ogaranterad. Emellertid föreligga oss sammanstämmande uppgifter om innehållet af de trenne makternas depescher. Den engelska noten stödjer sig på wienerfördragen, men håller sig dock ej uteslutande till dem. Grefve Russell anmärker, att det är vobestridligt, att Europa aldrig skulle till kejsar Alexander I hafva öfverlemnat Polens krona, om han icke bundit sig genom löften och förpligtigat sig, att gifva detta rike en verklig national sjelfstyrelse. De institutioner, som år 1815 medgåtvos polackarne, äro således, enligt grefve Russells äsigt, icke någon mild gåtva af kejsar Alexander, utan rättigheter, som tillkomma nationen, som äro erkända af stormakterna och hvilka man på ett våldsamt och orättvist sätt beröfvat den 1831 efter ett uppror, som framkallats genom de gröfsta oförrätter. Den transka och den österrikiska noten skola gå i samma riktning och uppfatta saken från en mera allmän synpunkt. De begära af Ryssland endast reformer, som kunna upprätthålla ordningen och lugnet i de länder, hvilka äro underkastade dess herravälde och genom hvilka de periodiska skakningar kunna undvikas, som hota Europas fred. Deremot behandla dessa noter med värme den religiösa frågan, framhålla de förföljelser, som de romerska katolikerna i Lithauen, Podolien och Volhynien varit underkastade sedan 1772, och uppställa toleransen i de österrikiskt polska provinserna som ett lysande exempel. Den väsentligaste skilnaden mellan den franska och österrikiska noten består deri, att den förstnämnda med stort eftertryck framhåller upprorets betydelse och utsträckning. Ett rykte har gått, att kabinettet i Madrid skulle gjort ungefär dylika framställningar i Petersburg till förmån för Polen, i sin egenskap at katolsk makt. Spanska regeringen har dock inskränkt sig ull några välvilluga belraktelser öfver Polens ställning. Man känner icke denna depesch, men deremot ryske utrikesministern furst Gortschakoffs svar, som är dateradt d. 2 april. Gortschakoff är artigheten sjelf, talar om Spaniens vänskapliga steg och förklarar det för en naturlig sak, att härpå måste svaras i en vänskaplig anda. Svaret går derpå ut, att Åen suveräns första pligt, hvarom drottningens regering utan tvifvel af egen erfarenhet kunnat öfvertyga sig, består i att häfda aktningen för öfverheten och skydda lugna medborgare; då denna pligt blifvit uppfylld, skall kejsaren med glädje utöfva sin suveräna makts yppersta privilegium och låta nåd gå för rätt. Af denna depesch kan man med säkerhet sluta till, att Frankrike, England och Österrike skola erhålla ett afvisande svar — och hvad då? Parisertidningen ÅPatrie framhåller en supposition, som synes förtjena afseende. Bladet säger nemligen, att det från väl underrättade cirklar fått veta, att ryska regeringen möjligen skall förklara, att den ville hålla sig till de förbindelser, som Ryssland år 1815 åtagit sig. Ett sådant svar skulle genast föranleda diplomatiska diskussioner om art. 1 i slutakten af wienerkongressen. Då detta antagande kan vara grundadt, anse vi oss här böra påminna om de förnämsta stipulationer i den d. 9 juni 1815 undertecknade artikeln. Deri förklaras, att hertigdömet Warschau när återförenadt med ryska riket; att kejsaren förbehåller sig vatt låta denna stat komma i åtnjutande af en särskild förvaltning med den inre utsträckning som han skall anse lämp