Göteborgsposten – 22 april 1863, sida 2

A OCK T7. 0 hemställan försatt i frihet. NN Fran Utlandet. Det omtalade manifestet från den polska nationalregeringen i Warschau, offentliggjordt esfter det amnestidekretet sett dagen, soreligger nu i sin helhet och är af denna lydelse: Centralkomiten som nationalregering. Regeringstidningen har i går offentliggjort den amnestiforordning, som blifvit den tillsänd pr telegraf från Petersburg, jemte bekräftande af de hittills varande institutionerna och löftet om desammas vidare utveckling, när och huru kejsar Alexander II skulle finna det för godt. Hvarje polack vet mycket väl, hvilket förtroende han kan sätta till amnestien, liksom öfverhufvud till alla den moskovitiska regeringens löften; för att likväl förebygga möjliga förvillelser, förklara vi bestämdt, att vi tillbakavisa hvarje nådeakt, emedan vi ej inlåtit oss i kampen för att ernå mer eller mindre ut:änjbara institutioner, hvilka under den moskovitiska regeringen alltid sakna hvarje garanti, utan för att afskudda oss det fiendtliga oket och tillkämpa oss fullständig frihet och oberoende. Vårt folk utgjuter sitt blod, emedan det vill hafva politisk existens och oafhängighet, emedan det vill vara ett sjelfständigt och fritt folk. Den, som bär hjertat på rätta stället, han skall vid minnet af så många grymheter, begångna af den moskovitiska regeringen, vid anblicken af så många nya offer och grafvar, vid åsynen af de rykande ruinerna efter våra städer och byar, af våra mördade bröders ännu icke kallnade blod — bäfva inför tanken på något paktum med moskoviterna och med förakt tillbakavisa amnestien, utropande med hela nationen: bort med czarens nådeakter! Vi ha gripit till vapen! Vapnen allena skola afgöra vår strid med Moskwa! Warschau d. 12 April 1863. Polackarne vilja således icke nöja sig med någonting mindre, än sitt fosterlands oberoende. Eget är emellertid, att samtidigt från rysk sida ideen om ett oberoende Polen framställes såsom den enda och bästa lösningen. Det är den af ryska regeringen i Paris hållna tidningen Le Nord som utgör språk röret för denna id6. Uppsatsen är föröfrigt i Wielopolskis anda och förordar Polens enande med Ryssland genom beviljandet af större trioch rättigheter åt båda. Från Paris äro underrättelserna af synnerligt krigisk natur. Det är den i Constitutionnel för d. 17 d:s synliga artikeln, som framkallat stor rörelse. Densamma innehåller ock ett fullständigt ådagaläggande af att ryska regeringens amnestidekret ej anses af den franska regeringen för tillfredsställande. Denna artikel sammanfaller dessutom med en konferens som d. 16 egde rum mellan franske utrikesministern Drouyn de Lhuys och ryske gesandten i Paris baron v. Budberg. Man vet naturligen endast gissningsvis hvad som dervid förefallit, men att vigtiga saker varit å bane, framgår deraf, att hr v. Budberg redan samma afton afsände en utomordentlig kurir till Petersburg. Pariserpressen blir alltmera krigisk i sin ton, och Opinion Rationale tillochmed innehåller en formlig uppmaning att gripa till vapen. Vi tillhöra, säger bladet, krigspartiet, och vi erkänna det. Vi vilja heldre, att Frankrike för krig, än att det med gevär för fot står och åser utrotandet af er ädel race, af ett genom hjerta och intressen med oss förbundet folk. Till slut uppmanar Opinion Nationale kejsaren, att draga sitt svärd för Polens sak, och lofva honom ännu mera entusiasmeradt bifall, än det han skördade genom sitt tåg till Italien. Franska regeringen, skrifves det från Paris, tyckes ej mera bry sig om, att sätta en damm för den stora jäsningen inom allmänna meningen. Charivarihar åter öppen fullmakt för sina karrikatyrer och qvickheter mot Ryssland, och det säges tillochmed, att man gifvit cirque-teatern tillåtelse, att åter upptaga det från Krimkriget bekanta stycket: Kosackerna. Från London skrifvos, att man ej heller der hoppas erhålla ett gynnsamt svar från Ryssland. De ryska gesandterna i Paris och London, v. Budberg och Brunnow dölja icke, att man under nuvarande förhållanden icke bör tänka på några vidare eftergifter af Ryssland. Ingen under derföre, om man i betraktande af franske kejsarens bekanta åsigter hyser krigiska tankar. : Från Lissabon berättas, att ryske gesandten derstädes gjort allvarliga reklamationer, tillfölje af en af regeringen medgifven scenisk föreställning till förmån för Polen. Om ltaliens hållning i den polska frågan skrifves till Morning Post, att regeringen i Turin icke mottagit någon inbjudning från England och Frankrike att sluta sig till de diplomatiska steg, som nu göras i Petersburg. De båda makterna önskade nemligen, att de vänskapliga föreställningarne skulle utgå från Osterrike, en i Polens lugn omedelbart intresserad makt, och under sådana omständigheter kunde Italiens deltagande icke vara önsk124 B — —