Göteborgsposten – 21 april 1863, sida 2

att göra allt hvad ban kunde för att rädda mig ur min vädliga belägenhet. Han hade fått ett bref från Georg till mig, som var adresseradt till Wildernsea och fortskaffadt derifrån till min far. Det var skrifvit några dagar före Argus afseglande, och det omnämnde den dag fartyget sannolikt skulle anlän la till Liverpool. Detta bref gaf oss således data för våra ätgärder. Vi kommo genast öfverens om det första steget. Det var, att den dag Argus skulle anlända eller några dagar senare, en annons om min död skulle införas i Times. Men så snart vi fattat detta beslut, insägo vi att utförandet af denna enkla plan medförde grufliga svårigheter. Man måste uppgifva dödsfallets dato och det ställe, der det egt rum såväl som sjelfva tilldragelson. Georg skulle genast skynda till detta ställe, hur aflagset det än vore, hur svårt det än vore att komma dit och det falska i uppgiften skulle uppdagas. Jag kände hans sangviniska temperament, hans mod och hans beslutsamhet, hans böjelse att hoppas i det yttersta för att ej veta att han aldrig skulle tro att han förlorat mig, om han icke såg den graf, der jag var begrafven och registret, der jag var upptagen som död. Min far var alldeles förstummad och rådlös. Han kunde blott utgjuta barnsliga tårar af förtviflan och fasa. Han kunde ej hjelpa mig i denna kris. Jag förtviflade om att reda mig ur min förlägenhet. Jag började tro att jag ej hade något annat råd än att lita på slumpen och hoppas att Audley Court var ett af de obe