ovanligt upphos. I Norrköping har en inbjudan utgått till stiftande af ett sällskap för vanartade barns och lösgifna fångars förbättrande. Ideen är visserligen ej hvarken ny eller originel, men den har det egna med sig, att den ej utgått från några hjertnupna filantroper, utan från stadens fiskal. En per son, som tillbringat en del af sitt lif i umgänge på sitt sätt med de olyckliga offren för en ej sällan talsk lagstiftning och bristande omvårdnad i uppfostringsväg, synes äfven